Jag är så kär i Dennis. Jag vet inte vad det är som händer.. men det känns bara så bra nu. Måtte det hålla i sig.. (Typiskt mej att ens tänka så.. Som vanligt när jag tycker att något känns skitbra - så kommer rädslan och oron över att kanske förlora det där som känns så bra) Jag vet inte, han känns annorlunda. Kanske för att han fått jobb och körkort, han har känts mer positiv den senaste tiden. Mjukare på nåt vis. Som om han ser mej. Verkligen ser. Fast vem vet, imorron sitter jag kanske där och retar mej på att han tar sån jävla tid på sig att bre smör på mackan.. (Å andra sidan, hur jävla charmig är jag som pelar mej i näsan hela tiden?) Man får väl ta såna saker. I slutändan kvittar det nog faktiskt hur lång tid man tar på sig att bre en macka och hur mycket man pelar sig i näsan. Om man inte pelar sig i näsan eller tänker på "bre-smör-på-mackan-hastighet" när man typ har sex. Och det gör jag inte. Så jag tror inte jag behöver oroa mej!