Vilken tråkig kväll. Jag bara sitter här på röven och gör ingenting. Har kollat typ sju gånger i kylen och skafferiet. Precis som där helt plötsligt skulle ligga nåt jättegott. Typ en burk oliver. Eller en smaskig ölkorv. Eller kanske några räkor med lite vitlöksbröd och majonnäs. Mmm. Jag har verkligen ingenting att säga ikväll, känner jag.


Jo.. en sak. Jag har börjat kolla lite smått på journalistutbildning. För första gången i mitt liv känns det som att jag har ett mål. Det ligger långt fram i tiden.. men inte sådär hundra miljoner ljusår fram i tiden, som jag tidigare känt att det gjort. Dom här journalistdrömmarna har legat och grott inom mej jävligt länge. Och jag börjar äntligen kunna ta på dom drömmarna, om ni förstår hur jag menar. Jag tycker att jag ser min framtid lite klarare och lite tydligare.. det känns liksom inte så hopplöst och omöjligt längre. Att skriva, det enda jag nånsin känt att jag verkligen älskar att göra. Det enda som inte tråkar ut mej, och som inte gör mej rastlös eller osäker. En vacker dag ska jag tamejfan skriva artiklar eller krönikor eller böcker eller fjantiga sexspalter eller löjliga reportage i veckotidningar (ni vet såna som handlar om Britta 60+ som samlar på porslinskatter), vadsomhelst - men jag ska skriva! Och det får ta den tid det tar att komma dit.