Spyr ut aggressioner
Det verkar som att jag uppfattas som slarvig. Lat. Rörig. Kaos. Ja, ni fattar. Jag har aldrig varit glad för att laga mat. (Men nu gör jag det, för nu är jag vuxen och har ett barn som ju faktiskt behöver rediga middagar) När jag dammsuger har jag aldrig varit särskilt noggrann. Det mesta blir liksom halvdant. Jag är inte så jättepraktiskt lagd. Inte alls faktiskt. Man kanske kan säga att jag är lite bakvänd. När någon påpekar detta för mej.. då väcks något inom mej (tonåringen, rebellen - jag vet inte) och jag gör ännu mer tvärtemot. Varför ska jag känna något krav att vara perfekt? Varför ska jag leva upp till någon annans krav och ideal? Förlåt att jag inte alltid har middan på bordet när min karl kommer hem. Förlåt att jag inte bryr mej om tjugotusenkronors-soffor och skitfula svindyra möbler. Förlåt att jag tycker att man ska dela lika, att man ska leva jämställt. Förlåt - NOT!
Folk kan tycka att jag är helt dum i huvudet med mina flummiga åsikter och knäppa ideér - men det skiter jag i. Det får mej bara att stå på mej ännu mer. Jag har märkt, och jag har märkt det tydligt, att i vissas ögon passar det sig inte att vara som jag. Det passar sig inte att vara en bohemjävel och gilla loppisar och allt som är annorlunda. Det passar sig inte att inte tycka att utlänningar är svin. Det passar inte att klä min dotter i pojkkläder. Det passar inte heller att tycka att bögar och flator ska få gifta sig och det passar definitivt inte att tycka att det är en självklarhet att dom ska få adoptera. Men jag kommer aldrig aldrig att ändra på hur jag är, vad jag tänker och tycker. ALDRIG. Jag kämpar varje dag med att hitta mej själv, men en del av mej själv är jag stensäker på och det är att vad jag tycker och hur jag tänker - det ska alla andra skita i. Precis som jag ska skita i hur alla andra lever. Och det gör jag också, det gör jag verkligen. Alla fördomar som ploppar upp i min skalle, dom försöker jag bli av med. Jag vill inte vara en dömande människa! Det fulaste i hela världen är att lägga sig i hur andra lever. Så det så!
Folk kan tycka att jag är helt dum i huvudet med mina flummiga åsikter och knäppa ideér - men det skiter jag i. Det får mej bara att stå på mej ännu mer. Jag har märkt, och jag har märkt det tydligt, att i vissas ögon passar det sig inte att vara som jag. Det passar sig inte att vara en bohemjävel och gilla loppisar och allt som är annorlunda. Det passar sig inte att inte tycka att utlänningar är svin. Det passar inte att klä min dotter i pojkkläder. Det passar inte heller att tycka att bögar och flator ska få gifta sig och det passar definitivt inte att tycka att det är en självklarhet att dom ska få adoptera. Men jag kommer aldrig aldrig att ändra på hur jag är, vad jag tänker och tycker. ALDRIG. Jag kämpar varje dag med att hitta mej själv, men en del av mej själv är jag stensäker på och det är att vad jag tycker och hur jag tänker - det ska alla andra skita i. Precis som jag ska skita i hur alla andra lever. Och det gör jag också, det gör jag verkligen. Alla fördomar som ploppar upp i min skalle, dom försöker jag bli av med. Jag vill inte vara en dömande människa! Det fulaste i hela världen är att lägga sig i hur andra lever. Så det så!
Kommentarer
Trackback
