Vi har varit i Ängelholm också idag.. Vi gick rundor nere i stan och jag kände mej nostalgisk och tittade igenkännande på allting och ville nästan skrocka sådär "Håhåjaja!" som en gammal gammal gubbe och säga "Jag minns det som det var igår!" men där fick ju gränsen gå. Men det var fint, jag har inte gått omkring där på flera år..

När vi bodde i Ängelholm så hatade jag det. Ibland. Och ibland inte. När jag blev fjortis hatade jag nog det på grund av alla snobbar och fisförnäma människor. (Det gör jag fortfarande, men nu kan man ju lite lättare skita i sånt. När man är fjortis är det nästan ett måste att vara emo och hata hela världen) Men när vi först flyttade dit.. när jag var elva år. Oj oj oj vad jag älskade det. Vi flyttade dit mitt i sommaren, en av dom varmaste somrarna jag kan minnas och lägenheten var så fin och mamma gjorde så fint på våra rum och vi grillade och vi cyklade (många fina cykelstigar!) och ja.. NU låter jag verkligen som en hundraårig gubbe. Men fan. Det är fina minnen. En liten bit av mej hör nog fortfarande hemma i Ängelholm.