Idag kom pappa hit när jag höll på att dammsuga. Han satte sig i soffan och jag lallade vidare med dammsugaren. Sen när jag är färdig så säger han: "Det var ju jävelen vad du är stirrig tös!" Jag frågade vad han menade och han sa att jag for runt med dammsugaren som en dåre. Jag blev förvånad, för jag stressade inte ens. Trodde jag. Men när jag tänker efter: Om pappa reagerar.. Om HAN tycker att jag är stirrig, då är jag nog det. Han som är stirrigare än stirrigast. Han som knappt hinner doppa röven i soffan innan han far iväg igen.

Så det är inte bara självdisciplin jag efterlyser, utan även lite lugn och ro.. balans och harmoni!