Ibland är det så himla enkelt att leva och ibland är det bara så svårt. Så komplicerat. Hur ska jag någonsin kunna hitta en balans? Min hjärta, min hjärna, hela min själ går ständigt på högvarv. Som en jävla tvättmaskin. Och den centrifugerar och tvätten blir fan aldrig klar. Lika seg som tvättmaskinerna nere i källaren.

Jag vill inte ha det så. Jag vet inte varför det är så, jag vet verkligen inte. Men jag använder det inte som en ursäkt, typ "Jag bara är sånhär, jag kan inte göra nåt åt det" Aldrig aldrig att jag ska bli sån. Vad man än har i bagaget och hur jobbigt det än har varit så har jag ett eget ansvar också. Ett ansvar att se till att mitt liv blir så bra som möjligt. Så jag ska fortsätta att kämpa, jag ska få stopp på den satans tvättmaskinen. Men jag tänker inte bli förbannad och sparka på den och skrika och svära. Jag tänker leta upp en jävla bra elektriker som kan hjälpa mig istället.