Felicia är jätteduktig! De senaste kvällarna har hon somnat själv i sin säng. Vi har bara sagt godnatt, pussats och sen har vi gått ut ur rummet. Visst har hon kallat x antal gånger och gnällt lite. Trixat och gjort små fulingar som "Oooj, tappa.." och slängt nappen på golvet för att vi ska komma in och ta upp den.  Men vi har bara gått in, viskat godnatt igen och sen gått ut. (Och jag går in varje gång hon kallar, vill att hon ska vara etthundra procent säker på att vi är kvar) Jag tror faktiskt att hon själv tycker det är ganska mysigt, nu med den nya sängen och så. Vissa kvällar funkar det inte, men så är det. Det är iallafall ett stort framsteg för oss! Rutiner är det bästa jag vet. Faktiskt. Skulle helst vilja ha hela mitt liv schemalagt. (Jag är inte sådär härligt galet impulsiv som jag vill tro) Nej men rutiner är skitbra tycker jag. Och jag tror också att barn mår bäst av det!