I helgen firade vi lille Wille som blev 2 år. Han önskade sig en dockvagn. Eller rättare sagt, hans moder antog det eftersom han använde sin leksaksmikro som vagn där hemma. Älskar när man får tillfälle att handla "flicksaker" till pojkar och tvärtom. Ja, för mig är sånt viktigt.
Nu är Felicia i den åldern att hon börjar bli påverkad utifrån, om vad man "ska och inte ska ha". Men här hemma kommer jag fortsätta göra mitt bästa för att hon inte ska bry sig om vad som är för killar och vad som är för tjejer.

Vi har köpt typiska "pojksaker" till henne ända sen hon var bebis. Ska dock erkänna att i början var jag väldigt anti ALLT som var rosa, jag vägrade dockor och så. Men det var innan jag fattade bättre. Nu vet jag att det inte handlar om att förbjuda, utan om att tillföra. Det handlar om att ge valmöjligheter. Att låta henne välja. Nu har hon både dockor och bilar och kläder från både pojk och flick-avdelningen. Men okej, de allra värsta sötaste prinsessklänningarna skippar jag helst.


Jag försöker verkligen att sätta mig in i allt det här, jag vill lära mig allt vad gäller genusmedvetenhet. För jag är övertygad om att det har så oändligt mycket större betydelse än vad dom flesta tror. Stannar man upp i små vardagliga grejer och tänker efter så märker man faktiskt hur påverkade vi är.

När Felicia ville klippa av allt hår, riktigt kort, så lät jag henne göra det. Därför att jag inte ser nån anledning att bråka och tvinga henne till klämmor och uppsättningar som hon inte ens vill ha. Folk höll ju på att smälla av när jag lät klippa henne kort. Herregud! Okej, nu var det typ världshistoriens sämsta frisör vi råkade hamna hos så frillan blev långt ifrån vad jag hade tänkt. Men det är ju nästan ännu värre, att folk (och ja, lite jag själv också, det erkänner jag) blev helt förfärade över att det blev hackigt och snett. Vafan, det är HÅR. På ett litet barn. Skulle aldrig aldrig nånsin visa henne att "hoppsan det här blev inte som det skulle!" Och inte heller skulle jag säga att hon inte kan ha kort hår bara för att hon är tjej.

Jag vill inte att det ska handla så jävla mycket om utseende. Jag gillar inte när det är så mycket ooh vad sött! och ooh vad fin du blev! Som om hon inte alltid är fin?!
Jag berättar för henne att hon är bra, modig, snäll, rolig, viktig. Ja jag säger bl. a just så, "Du är viktig". Fast det kanske låter konstigt eller löjligt för en del, så är jag säker på att det är bra mycket bättre att fokusera på hennes personlighet och positiva egenskaper än på utseende. Även om hon inte fattar själva innebörden nu, så gör hon det sen. Och jag ska fortsätta säga så alltid, till hennes lillasyster också givetvis. Mina älskade ungar som inte är några prinsessor ;) utan bara helt enkelt världens bästa goaste finaste ungar!