Kollade Madagaskar häromdan, och holy mother vad jobbigt det var! Sjutusen intryck på en gång, gapigt och högljutt. Jag fick fan kramp i hjärnan. 

För något år sen pratade jag med en äldre man (läkare, vilket inte har någon betydelse i det här fallet men ändå) och vi kom in på detta med dagens barnprogram och filmer. Han drog ett ganska bra exempel; Bolibompa-vinjetten. Minns ni hur den lät förr? Den gick väldigt väldigt vääääldigt sakta i jämförelse med dagens. Idag är den uppskruvad till max, låter det som. Fast det tänker man inte på förrän man lyssnar och jämför. Och det är kanske så det är, allt har blivit uppskruvat och allt ska gå fort. Fast Bolibompa är bra tycker jag. Och en fin studio har dom också, så skulle jag vilja inreda mitt hem. Nu spinner jag iväg på ett helt annat ämne, så nu slutar jag innan jag rör till det alldeles för mycket.