Alltid tvärtemot..
Jag är nog ganska knäpp. I framtiden vill vi ju ha ett hus. (Säger jag som om det vore en självklarhet, vilket det ju inte är men ändå..) Det finns för tillfället två hus här omkring, som är till salu för i princip exakt lika mycket. Det ena ligger i ett riktigt familjeområde. Lite sådär Svensson. Jättefint och nytt och fräscht och bara att flytta rakt in i. Det andra har inte alls samma läge, har en sliten fasad och kassa fönster och skitful toalett. Och givetvis lockar detta sistnämnda hus mest. Varför?
Varför måste jag alltid tycka tvärtemot vad dom flesta andra tycker? Det är inget jag gör medvetet, inget som jag gör för att sätta mig på tvären. Känner mig som en bångstyrig tonåring som tvunget ska vara annorlunda, "bara för att" liksom.
Det första huset, det är ett sånt hus som jag vet att dom flesta barnfamiljer skulle välja. Det är fint, ligger i ett barnvänligt område och är verkligen "perfekt". Men jag vill inte.
Jag vill ha nåt gammalt, för jag gillar det där gamla slitna stuket. Jag vill inte ha singel och stenplattor, jag vill ha en vildvuxen lummig trädgård (med blommor som jag inte kan ta hand om men det får jag fan se till att lära mig..)
Jag vill inte ha stilrent och vitt i vårt hem . Jag är så trött på våra vita möbler och våra vita väggar som vi har haft alldeles för länge nu. Därmed inte sagt att jag inte tycker att andra kan ha det, för jag tycker ändå att det är fint - det är bara inte jag. Jag vill inte ha det så.
Jaja, vi får väl se vad som händer i framtiden. Än är det ingen brådska. Jag kanske hinner mogna och bli stilren jag också? Fast det får vi inte hoppas!
Kommentarer
Trackback
