Det har gått sju månader och jag har så mycket jag skulle vilja säga. Små vardagliga saker. Berätta om barnen. Vill höra henne skratta när jag berättar om något de hittat på. Finns nog ingen som uppskattade ett enkelt samtal så mycket som mormor.  Saknar omtanken och den uppenbara kärleken i hennes röst. Och så alltid; pusspuss, när vi skulle lägga på. 

Hon fattas mig, jävlar vad hon fattas mig.