Harmoni, lathet och Bruce
Himlen är grå och det regnar, vilket gör mig alldeles harmonisk. Finns nästan inget jag älskar så mycket som riktigt höstväder. Okej, ett körkort hade suttit fint ibland när man måste ut i regn och blåst..
Jag brukar säga att jag tänker på miljön och att det är därför jag inte har nåt kort, men sanningen är givetvis att jag är för jävla lat och bekväm och helt enkelt inte fått tummarna loss att skaffa mig ett.. Å andra sidan är det bra, jag är van att gå/cykla och då får jag ju motion , vilket behövs eftersom jag även är för lat för att orka träna..
Nu blir det Bruce Springsteen (min Gud!) på högsta volym och städa medans regnet smattrar mot fönsterna. HARMONI!
Stockholm i mitt hjärta
Jag längtar tillbaka till Stockholm hela tiden, varenda dag. Kanske ingen big deal egentligen, men jag föll pladask. Skulle välja den staden igen framför vilken utlandsresa som helst. 
Min älskade unge
Kom en gammal farbror gåendes med rullator utanför affären igår. Felicia tittar, ser bekymrad ut och säger: "Mamma.. Det är faktiskt jättesynd om han. Ser du så sakta han går?"
Min fina lilla unge, större hjärta än ditt har jag aldrig varit med om.
Loppisfynd
Barnkläder, det blev inte ens en femtilapp för dessa sex plaggen. Tummen upp för det!
Glasunderlägg. Dessa köpte jag av en gammal dam som höll loppis i sitt garage. Tror de är från 60/70-talet. Grymt coola!
Underbar liten tavla!
Alfons
Det är Alfons för hela slanten här hemma. Det är Felicias filmer från början men nu är det Fideli som är helt besatt. Men Alfons är bra tycker jag. Inte så stimmigt och stressigt och jobbigt.
Kollade Madagaskar häromdan, och holy mother vad jobbigt det var! Sjutusen intryck på en gång, gapigt och högljutt. Jag fick fan kramp i hjärnan.
För något år sen pratade jag med en äldre man (läkare, vilket inte har någon betydelse i det här fallet men ändå) och vi kom in på detta med dagens barnprogram och filmer. Han drog ett ganska bra exempel; Bolibompa-vinjetten. Minns ni hur den lät förr? Den gick väldigt väldigt vääääldigt sakta i jämförelse med dagens. Idag är den uppskruvad till max, låter det som. Fast det tänker man inte på förrän man lyssnar och jämför. Och det är kanske så det är, allt har blivit uppskruvat och allt ska gå fort. Fast Bolibompa är bra tycker jag. Och en fin studio har dom också, så skulle jag vilja inreda mitt hem. Nu spinner jag iväg på ett helt annat ämne, så nu slutar jag innan jag rör till det alldeles för mycket.
"Stick du stygga spöke, för du finns inte!"
Godmorgon
Har sovit som en stock inatt. Två glas vin ger en god natts sömn, kanske man kan säga? Morgonkaffet är avklarat och regnet öser ner, jag som skulle gå på loppis idag. Två hela loppmarknader i vår lilla håla idag. Det blir till att dra på dom fula röda gummistövlarna.
Fredagsmys är ett jävligt uttjatat ord men mysigt är det !
Älskar dagar som denna. Har varit ute och gått hela familjen, Felicia har lekt med kusinen (så kul att se hur fint dom leker inne på rummet, dom liksom sköter sig själva på ett sätt som gör att man stannar upp och inser att dom faktiskt är ganska stora), ätit massa gott, haft massa folk på kaffe här (vårt hem känns ibland som ett kollektiv och sånt gillar jag, här ska man känna sig välkommen alltid!) OCH så har vi ju varit och kollat på 2 hus idag. Vi får se vad som händer.
Nu sover Fideli gott, men Felicia är fortfarande uppe. Vi ligger i soffan och kollar Stuart Little, lyxar till det med gottis och ett glas rosé. (Nej inte Felicia, jag lovar!) Hoppas ni har en skööööön fredag gott folk.
Rastlös
Klockan är bara nio på morgonen och jag är redan rastlös! Bälar kaffe i ren tristess vilket bara gör mig ännu mer rastlös och stissig.. Jaja, det är fredag och jag har en bra känsla i kroppen idag. Det blir en bra dag detta.
Pyjamas, morgonfrillor och häng i soffan
Fideli vaknade tidigt (sällan fjällan..) men Felicia vaknade alldeles nyss. Det är först den senaste tiden som Felicia har börjat sova lite längre. Annars har hon också alltid vaknat mellan 05-06. Hoppas lillsyrran hänger på dom rutinerna sen och börjar sova liiiite längre hon också. Allt efter 07 är sovmorgon! 
Godnatt
Har nyss kollat en gammal Johan Falk-film (läs: jag har kollat på Joel Kinnaman..) Imorgon är Dennis ledig och vi har faktiskt en ganska välplanerad dag. Det ser jag fram emot! Nu ska jag släpa mig in i sängen och sova. Peace love and understanding mina älskade vänner!
Döden!
Vet ni vad detta är? Det är det absolut jävla megatråkigaste som finns. Jag hatar, verkligen verkligen hatar att vika tvätt. Spelar nästan hellre kubb. Och det säger inte lite. 
Tankar..
Jag vill inte göra karriär. Jo, en intressant och rolig utbildning vill jag gå, någon gång i framtiden. Men jag drömmer inte om att klättra på höga karriärstegar.
Jag fantiserar inte om stålar i överflöd. Jag är glad att vi kan äta goda middagar, ge ungarna det dom behöver, unna oss lite roliga grejer då och då.
Jag varken vill eller behöver ha en massa dyra saker. Jag vill inte ha märkeskläder, dyra smycken eller andra trendiga prylar. Inget gör mig så glad som ett nytt doftljus, ett billigt linne på rea, nån finful liten loppisprydnadsgrej.
Jag drömmer om ett hem med gamla möbler, ett hem som inte bara vi utan alla som kommer känner sig hemma i. Ett stort matrum där man kan sitta sena kvällar och äta god mat och dricka kallt vin. En trädgård där ungarna springer barfota och äter kalaspuffar på gräsmattan när det är sommar.
Får man säga att det är vad man drömmer om? Att det är allt man vill ha ut av livet? Det och att varje kväll krypa ihop med Dennis och somna i hans stora starka famn.. Ja dom kvällar vi inte tvärdäckar i varsin ände av soffan förstås!)
Jag behöver inte resa jorden runt för att finna mig själv, det har jag redan gjort här hemma. Mina älskade ungar och deras far hjälpte mig med det.
Tidiga morgnar
Nu börjar jag känna att jag har varit vaken sen halv fyra imorse. Jag kämpade inte direkt med att somna om, det är ju så gott att gå upp när lägenheten är knäpptyst. En kopp och ett bloss ute på balkongen, alldeles tyst och stilla i mörkret. Jag älskar tidiga morgnar. (Men jag hade gärna sovit en sväng nu på eftermiddagen!)
Alltid tvärtemot..
Jag är nog ganska knäpp. I framtiden vill vi ju ha ett hus. (Säger jag som om det vore en självklarhet, vilket det ju inte är men ändå..) Det finns för tillfället två hus här omkring, som är till salu för i princip exakt lika mycket. Det ena ligger i ett riktigt familjeområde. Lite sådär Svensson. Jättefint och nytt och fräscht och bara att flytta rakt in i. Det andra har inte alls samma läge, har en sliten fasad och kassa fönster och skitful toalett. Och givetvis lockar detta sistnämnda hus mest. Varför?
Varför måste jag alltid tycka tvärtemot vad dom flesta andra tycker? Det är inget jag gör medvetet, inget som jag gör för att sätta mig på tvären. Känner mig som en bångstyrig tonåring som tvunget ska vara annorlunda, "bara för att" liksom.
Det första huset, det är ett sånt hus som jag vet att dom flesta barnfamiljer skulle välja. Det är fint, ligger i ett barnvänligt område och är verkligen "perfekt". Men jag vill inte.
Jag vill ha nåt gammalt, för jag gillar det där gamla slitna stuket. Jag vill inte ha singel och stenplattor, jag vill ha en vildvuxen lummig trädgård (med blommor som jag inte kan ta hand om men det får jag fan se till att lära mig..)
Jag vill inte ha stilrent och vitt i vårt hem . Jag är så trött på våra vita möbler och våra vita väggar som vi har haft alldeles för länge nu. Därmed inte sagt att jag inte tycker att andra kan ha det, för jag tycker ändå att det är fint - det är bara inte jag. Jag vill inte ha det så.
Jaja, vi får väl se vad som händer i framtiden. Än är det ingen brådska. Jag kanske hinner mogna och bli stilren jag också? Fast det får vi inte hoppas!
När jag ändå är igång..
.. med att efterlysa saker, så undrar jag om det finns någon som har en retro-sittvagn/sulky att sälja? Typ 60/70/80-tal. Kanske något i stil med denna?
Brillor!
Är det någon som vet var man kan beställa såna där stora glasögon (med styrka) ? Ungefär såna jag har på bilden i min header. Dom jag har på där är min lillasysters och utan styrka. Tar tacksamt emot tips!
Det är vi ändå
Tänker tillbaka på vår bröllopsdag. Som utgångsmusik i kyrkan valde vi "Det är vi ändå" med Tommy Körberg och Helene Sjöholm. En av dom finaste låtar som någonsin gjorts, med en helt underbar text.
"Det syns i dina gester, syns på din rygg,
Den som kan va så rak, å jag vet vad som plågar dig,
Men du kan va trygg, du å jag vi gör gemensam sak,
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
Vet jag att du finns där,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Molnen vid horisonten hotfulla grå, stormen är här min vän,
Men den stormen ska också stilla, å vi ska få,
Du å jag lugnet tillbaks igen, om allt ska tagas från oss,
Ett har vi kvar, som ingen annan har,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ,
Gjorde oss båda väl,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
För det är vi ändå"
Den som kan va så rak, å jag vet vad som plågar dig,
Men du kan va trygg, du å jag vi gör gemensam sak,
När den vill tynga ner mig, oron jag bär,
Vet jag att du finns där,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Molnen vid horisonten hotfulla grå, stormen är här min vän,
Men den stormen ska också stilla, å vi ska få,
Du å jag lugnet tillbaks igen, om allt ska tagas från oss,
Ett har vi kvar, som ingen annan har,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Mullret har tystnat tror jag, inte ett ljud,
Jag hör det inte mer, å det ljusnar vid horisonten,
Tack käre Gud, du å jag ser hur naturen ler,
Stormen var bra för hjärtat, bra för min själ,
Gjorde oss båda väl,
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
Ja för såsom vi krattar gången,
Så får vi gå du å jag, för det är vi ändå.
För det är vi ändå"
Boknördar
Igår hade vi en riktigt bra dag. Jag och Felicia cyklade ner till biblioteket, Fideli fick vara hemma hos moster ett tag. Så att vi kunde få lite tid för oss själva, jag och Flisan. Jag har inte varit på biblioteket på jättelänge, vilket är dumt eftersom jag ju älskar att läsa. Nu fick vi äntligen tummarna loss och Felicia var HELNÖJD. Hon är ju (till min stora glädje) lika tosig i böcker som jag är.
Vi hade kunnat stanna där inne halva dan, men till sist fick vi slita oss och lasta alla böckerna på cykeln och trampa hemåt. Och så satt hon där bak i cykelsitsen med sitt alldeles egna lånekort i handen (bara det, att få ett eget lånekort var ju vääääldigt stort) och flinade och var sådär barnsligt och uppriktigt glad som bara en unge kan vara. Snacka om billigt nöje. Där ser man att saker inte behöver kosta mycket, eller kosta något överhuvudtaget. De bästa sakerna i livet är gratis!
Gråter en skvätt
Jag är en blödig jävel. Har alltid varit och kommer så alltid vara. Jag är en sån som får ont i magen om jag ser ett ensamt barn komma gåendes på vägen. Särskilt om barnet går med huvudet lite nedböjt. Väska på ryggen. Eftermiddag, eller morgon. För då tänker jag att den ungen inte har haft en bra dag i skolan. Eller är rädd för att gå till skolan och mötas av elaka kommentarer eller stryk eller utanförskap. Eller kanske rädd för att gå hem, till pissfulla eller påtända föräldrar.
Det är knäppt, men så lätt spinner mina tankar iväg. Jag vet inte varför det är så, men trots att det ibland är jobbigt så vågar jag nästan säga att jag även är stolt över min känslighet. För det gör att jag kan känna med andra människor. Att jag har lätt för att läsa av folk. Och detta måste (hoppas jag) även bidra till att jag kan lära mina barn detsamma. Inte att bli överkänsliga såklart. Men att bry sig om och faktiskt se andra människor.
Sen finns det en sak som jag kanske inte behöver lära dom och det är att gråta när dom läser "Mitt bästa tips"- sidan i Allers eller annan tant-tidning. För det gör jag nästan ibland. Ni vet såna där små insändare där folk skickar in sina bästa husmorsknep och fiffiga vardagstips.
Då tänker jag att vilka snälla människor som orkar bemöda sig att skicka in såna grejor. Bara för att tipsa andra, sådär helt genomsnällt och omtänksamt.
Och så börjar jag föreställa mig dessa människor som väldigt ensamma. Ser dom framför mig hur dom sitter vid sitt köksbord alldeles själva och skriver ner sina finurliga tips. Bara för att dom är ensamma och inte har något bättre för sig.
Det skulle också kunna vara så att dom gör detta för att man, om ens insändare publiceras, får en trisslott eller vad det nu är. Så kan det vara. Hoppas det. Så att dom inte sitter där alldeles allena och ledsna och... ja, nu slutar jag innan jag börjar tjuta.
Seg
Idag citerar jag en av Caroline af Ugglas låtar: "Jag känner mig lika sliten som mina jeans.." Fy böveln, vad jag är seg! Måtte detta dygnet gå fort, sen ska jag hem och hålla helg, och skönt ska det bli!
