Saker jag vill ha och anser mig vara i mycket stort behov av!!! (Måste länka detta inlägget till Dennis höhö)

• Digitalkamera! Har bara kamera på mobilen och den är inte så jättebra. Särskilt inte när man ska fota Felicia, hon sitter inte precis stilla och väntar på att min kamera ska hinna fota.

• En cykel. Jag vill ut och trampa! Megamysigt att ta en liten cykeltur med Felicia ju. Jag har cyklat med henne på mammas cykel och då gick det visserligen inte jättebra. Hon försökte slita av hjälmen 72 gånger, jag fick stanna 73 gånger och jag höll på att slänga cykeljäveln i ett dike 74 gånger. Men nångång blir det säkert kul!

• Ögonfransförlängning. Eller en jävligt bra mascara. Typ jävligt jätteextremt bra mascara. För ingen jag har provat hjälper. Jag har grisögon. Intetsägande ögon typ.

• Tatueringar. En textrad från Blues för Fatumeh och pinuppan (hon med kjol, en matkasse i famnen och trosorna nere vid fötterna) från Kim Larsens album.

• 100 ölkorvar. Behöver jag säga mer? Ja, en sak behöver jag säga: MER ÖLKORV ÅT FOLKET!


Se, det var väl inte för mycket begärt?

Idag har vi varit med våra kompisar. Det blir alltid bättre då. Jag blir lite hög på att träffa människor jag tycker om. Närhet, skratt och skämt, glada miner. Inga surskånkar. Jag tänker fortsätta att omge mig med människor som får mig att må såhär bra. No more skitstövlar i min närhet. Dom vänner jag har nu är jag övertygad om att jag kommer ha kvar länge länge i mitt liv. Inte så att jag tar för givet, utan jag bara vet att detta är på riktigt. Jag älskar er.

Måste bara skriva detta när jag tänker på det. På insidan av vårt skafferi har vi en stort jävla papper, där står: "Ränn inte här hela tiden fete-Johanna!" Nej det står där inte. Där står information om alla grejer som kan vara farliga för barn att få i sig. (Har fått den på bvc och som den skitpräktiga morsa man är så sätter man ju givetvis upp den) Grillkol är tydligen inte ett dugg farligt att smaska på. Varning noll. Tandkräm med fluor däremot, det har varning 1. Så det är alltså farligare att få i sig tandkräm än grillkol. Knäppt!

Förresten igen. När jag var liten kom jag bölandes ut från dass och sa till mamma att jag inte ville borsta tänderna för där var flugor i den. Fluor. Flugor. Fattar ni? Jag pratade som en bonne redan på den tiden.

Nu går jag och Felle hem till våra kompisar och leker, och så skakar jag av mig oro och jobbiga drömmar.

Förresten. Ett litet roligt inslag i drömmen var att jag stod ute nånstans och då plötsligt kom pappa susandes på en motorcykel och där bak satt Felicia och höll hårt i morfar. Hon flinade med hela huvet och hennes fluffiga dunfjun till hår fladdrade så lustigt. Det var kul! (Man kan också välja att se det som ganska knäppt att ens dotter helt plötsligt kommer åkandes på en mc. Särskilt när dottern är ett och ett halvt år. Men hon såg lycklig ut!)

.. när man kommer på att man har kinamat kvar i kylen. Jaaaadå! Köket , here I come again!

Jag måste börja skriva här igen. Funderar hela tiden på hur jag ska formulera mig. Letar efter orden. Söker desperat efter meningarna som beskriver allt det fina, och det mindre fina, som livet innebär. Men jag har inte kunnat hitta det. Det liksom stockar sig halvvägs. Fast att jag vet att det finns inom mig. Att skriva är det enda jag verkligen verkligen brinner för. Så jag ska tamejfan se till att få bort skrivkrampen nu!

Har precis lämnat Felicia på dagis. Det var bara tack å hej, springa in, greppa en bok, sätta sig i soffan och vinka hejdå till sin sledna morsa. Min egen lilla sol. Det kan vara vilket skitväder som helst, Felicia lyser alltid för mig. Vad jag älskar dig.. Det har hänt så mycket på sista tiden.. det är som alla säger, jag trodde det var en klyscha, men det är sant - det händer så mycket när dom börjar på dagis. Jag blir fortfarande förvånad, nästan varje dag, över något nytt. Just nu är det mycket "Nääää!", när hon blir arg för något. Som igårkväll, då jagade jag och Dennis henne genom hela lägenheten för att hon skulle bada. "Nu ska du bada Felicia" Då far hon iväg, ställer sig och surar och skriker "Nä". Det låter så roligt så jag får vända bort huvudet för att inte börja skratta. Sättet hon säger det på låter som en gnällig gammal tant (typ som mig)



Du är en mycket klok och förståndig liten unge, klokare än många vuxna jag träffat.. Och du har lärt mig så mycket om livet och mig själv.
"Den vackraste stunden i livet var den när du kom.."

Jag var bara tvungen att googla alternativa svordomar..

1: Häll vete i en säck
2: Skatan också
3: Fantomen ta dig
4: Gävleborgs förbandslåda
5: Nedrans rävrumpa
6: Fanta dig
7: EisenBahn (aj som f-n)
8: Jätte äggskalle
9:Broccoli
10:Nedrans aktersnurra
11:Skatans hjälmar
12:Sören..!
13:Spiskummin
14:Skinslinka
15:Kratta
16: Hallonballe
17: Rut också
18: Urk-Bulle
19: Så ända in i bänken
20: Fy galet
21: Sketans
22: Ballalajka också
23: Nedrans Sketost
24: Zubejde !

Alternativ till svordomar:

Tusan. Sjutton. Nedrans. Attans. För bövelen.

Sen kommer jag inte på fler. Hur mycket effekt ger dessa alternativ? Typ ingen effekt alls. Har ni fler förslag?

Det var ju inihelvete vad man blir deppig av detta vädret. (Och det var ju FAN vad jag svär hela tiden) Jag blir så påverkad av sånt här skitväder.. Tänk positivt Johanna, positivt. Som jag tänker - så blir det. Fast det hjälper nog förstås inte att tänka att det inte regnar.. för det gör det ju. Vissa saker kan man inte göra något åt, men man kan ju välja hur man förhåller sig till det. Man kan välja att deppa ihop och man kan välja att tänka att det är ju kul med regn. Man kan plaska i vattenpölar och man slipper vattna blommorna. Om man nu har några blommor. Det var ju satan vad jag är vis!

Och det var ju fan vad jag svär.

Jag ska sola och bli brun. Färga håret. Tatuera mig. (Bland dansande elefanter är du en bagatell, betänk det och så torka väck flinet!) Sätta mig själv på nån diet. Eller bara sluta dricka cola och sluta äta massa onyttigt. Eller kanske köpa bajs-té. Det finns faktiskt. Man dricker det och sen.. skiter man väck kilona? Jag vet inte men det låter ju bra. Jag vet att det är ytligt men det kan inte hjälpas, nu jävlar vill jag bli en MILF!

Jag måste sluta.

Varför skriver jag inte längre? Är det för att jag mår bra? Det finns kanske inget att älta längre. Kan man må för bra? Cornelis Vreeswijk sa att "Det är först när en människa blir riktigt desperat som hon kan börja skriva och bli en bra poet och författare." Isåfall är det kört för mig. För desperat är jag inte. Eller.. desperat efter att få göra något kreativt är jag nog. Så kanske jag kan tolka herr Vreeswijks ord?

Det är som att jag ser allt så mycket klarare. Som att ha fått på sig ett par mentala glasögon med en djävulsk styrka i. Felicias solblekta hår, hennes fötter i sandlådan. Kaffe med en vän.. ett samtal, ett sms. Min familjs starka sammanhållning. Jag ser vad som är viktigt i livet. Jag skiter högaktningsfullt i dom som vill få mig att känna mig kass, vare sig det rör sig om människor i verkliga livet eller mina egna inre demoner. Jag ältar inte längre, jag övertolkar inte. Försöker att inte analysera sönder allt. Jag tänker att livet är för jävla gott att leva och jag tror på mig själv. Som alltid - peace, love and understanding!

Alltså.. Får barn inte lov att vara mammiga? Tycker ni att det på något vis är dåligt? Har tänkt mycket på det den senaste tiden. Jag är så trött på att höra det, att oj vad hon är mammig och oj vad skönt att våra barn inte är så mammiga och oj vad jobbigt det måste vara. Jag har tänkt och nej, jag kan inte säga att det är jobbigt att hon är mammig. Det är jobbigt när jag verkligen måste göra något och det bara duger med mamma. Det är jobbigt att se henne bli ledsen när jag går nånstans, men hon är inte jobbig. Det är inte jobbigt att hon kommer till mig när hon är ledsen, det är inte jobbigt att hon söker sig till mig när hon vill ha tröst. Förresten så är hon så på dagis också, hon tycker inte om när någon av fröknarna går iväg. (Och hon blir faktiskt ledsen när Dennis går också. Det märks t ex extra tydligt när det har varit helg och han har varit hemma)

Kanske har jag gjort fel. Ända sen hon var bebis har jag varit där så fort hon blivit ledsen. Kanske har jag inte gett Dennis chansen att fixa vissa saker själv. Och det är inte för att jag inte litat på honom, utan för att jag själv inte kunnat låta bli. Jag har fått ont i magen, blivit stirrig. Jag har inte kunnat gömma mig och låta honom ta över. Och kanske har han blivit lite bortskämd med det också, han vet att jag är där. Han vet att jag tar henne, att jag måste, att jag inte kan något annat. Han är världens bästa pappa. Hur mycket vi än har bråkat, hur mycket jag än tyckt att han skiter i allting - så vet jag innerst inne att han är den absolut bästa pappan till Felicia.

Vad jag vill komma fram till är att.. alla är olika. Barn som vuxna. Vad som funkar för någon, funkar inte för någon annan. Och det är väl inget konstigt med det?

Jag har tamejfan dom bästa, snällaste (verkligen genomsnälla!), roligaste och mest förstående kompisarna, systrarna och mamman jag kan önska mej. Ni är så bra att jag ibland undrar vad för en fantastisk människa jag måste ha varit i mitt tidigare liv, eftersom jag i detta livet har fått så bra vänner och en så underbar familj. Jag kanske var moder Teresa eller självaste Maria (Guds fru, hon hette väl Maria?) NI ÄR BÄST BÄST BÄST! Och jag älskar er av hela mitt hjärta.

Ps. Jag vill rabbla upp er allihopa, skriva namn för namn, för det blir lite mer personligt då men med tanke på mitt extremt dåliga minne så vågar jag inte det för skulle jag glömma någon så skulle jag dö av dåligt samvete. (och med detta menar jag inte att jag har en sjukt stor umgängeskrets eller en gigantisk arabfamilj så att det är svårt att hålla koll på alla.. utan bara helt enkelt att jag är väldigt väldigt väldigt glömsk)

Idag skulle jag vara hos psykologen. Jag kom i tid, anmälde mej i receptionen och satte mej sedan i väntrummet. Bläddrade i nån tidning. När det gått fem minuter började jag undra var han tog vägen, han brukar aldrig vara sen. När det gått tio minuter tänkte jag: "Men gud, har han svikit mej? Har han träffat någon annan?" När det gått en kvart ringde jag hem till Dennis och bad honom kolla lappen på kylskåpet. Min tid är imorgon. Jag satt visst i väntrummet sådär 24 timmar för tidigt. HUR JÄVLA FÖRVIRRAD FÅR MAN VARA EGENTLIGEN?!

Uppdatering är på väg.. men nu måste jag springa och hämta Snurre sprätt på dagis. Skriver senare! Peace love and understanding

Imorse när jag lämnade Felicia så grät hon. Men hon sträckte ändå fram armarna till fröken, ungefär som att hon tänkte: "Jaha, jaja, jag får väl gå med på det här då.." När jag hämtade henne satt hon fint i ringen och åt frukt. Jag stod där några minuter och bara tittade, utan att hon såg mej. Och när hon såg mej sprang hon emot mej med ett leende på läpparna. Snacka om att man blir varm om hjärtat.

När vi sen kom hem skulle hon inte sova middag. Jag kämpade, och hon bara fjantade. Rätt som det är, när jag sitter och förklarar med min mildaste röst att hon måste vila lite, så tittar hon megakaxigt på mej och börjar smaska med munnen. Då fattade jag att hon härmade mej, eftersom jag tuggade tuggummi. Att man kan vara ett bast och se så kaxig ut! Jag höll på att brista ut i ett rejält asgarv. Tosiga unge! Hon somnade långt om länge, för jag gav inte mej. Dagar som dessa, när man känner att man har all ork och världens tålamod - då känner man sig som en riktig stålmorsa.



Här är Felicias kax-min. Det ser ut som att hon posar,
men såhär gör hon när hon ska se tuff och sur ut..

Jag har blivit moster igen! En liten påg som kom igår. Jag har inte själv pratat med Vanja än men jag hoppas och tror att dom alla mår bra. Åååh vad jag längtar efter att få träffa bebisen!