Idag har jag känt mej misslyckad. Otillräcklig på nåt vis. Ibland är det svårt att vara mamma. Så himla himla svårt. Vet ni vad det svåra är? Det svåra är inte att ta hand om Felicia. Det svåra är kärleken. Den oförklarliga, gigantiska, ständigt växande kärleken som sträcker sig ut i universum och tillbaka. För med så stor kärlek kommer oro och rädsla. Tänk om nåt skulle hända, tänk om jag gör fel, tänk om hon inte är trygg, tänk om jag inte räcker till för henne.. Hon är mitt liv. Det mest värdefulla jag har. Klart att man blir rädd. Men jag gör mitt bästa, fast att jag ibland själv känner mej som ett barn, vilsen och liten. Och kanske är det okej. Kanske måste man få känna så också. Man är ingen superduperhjältemänniska bara för att man är mamma. Man är bara människa, fast med ett extra hjärta på vift utanför sin egen kropp.


All min kärlek till dej Felicia!

Denna låten spelades på radion när vi hade fått Felicia och vi låg på egenvården. Det är ingen låt jag skulle fastna för i vanliga fall, men nu är den kopplad till den största händelsen i mitt liv och jag blir lika sentimental varje gång jag hör den. Jag minns att Felicia låg i den där plastvagnen och jag satt bredvid  på en stol, tittade på henne och emellanåt tittade jag ut genom fönstret. Det var en riktig höstdag, jag tror att det regnade också. Kärleken, förvirringen, tröttheten, oron, spänningen. Det är inte konstigt att folk skaffar barn, för den upplevelsen slår allt man nånsin varit med om.








Familj!



Obeskrivligt..

Idag har vi varit på kalas hos Alice som blev 1 år. Mys! Jag har haft en sån myskänsla hela dagen. Har tänkt på vilka fantastiska människor jag har i mitt liv. En dotter som är ALLT ALLT ALLT för mej, en sambo som jag helt plötsligt är nykär i,  en mamma som är min bästa vän, systrar som är min stora styrka här i livet, en pappa som är så galen att man inte kan annat än tycka om honom, vänner som är så jävla bra! Som är mänskliga, lätta, som bjuder på sig själva. Som verkligen ger mej något. Jag har märkt det den senaste tiden, ni ger mej verkligen energi. Villkorslös vänskap. Med er känner jag aldrig några krav, aldrig några tvivel. Ni får mej att må bra!!! JAG ÄLSKAR ER ALLIHOP!

Igår begav jag och mamma oss till Sundspärlan och jävlar vad roligt det var! Kan inte minnas när jag sist hade så roligt ute nånstans. Fast efter ett tag blev jag megatrött men ni kan tro att jag dansade och sjöng och det var farligt nära att jag flög upp till trubaduren och snodde hans gitarr. Jag måste ha sett ut som världens nörd. Men så underbart det var att bara släppa loss och skita i hela världen! Undrar om mamma skämdes? ;)

Man vet att man har varit tillsammans länge när man sitter i trosor och råkar kolla ner på sin bikinilinje och glatt tänker: "Hahaha, detta måste jag bara visa Dennis!"

Sitter och slö-kollar på Facebook. Hittat lite folk från förr, som man ju brukar göra när man kollar omkring. Såg nyss en kille som jag minns kallades Hiphop-Martin. Hahaha, jag skäms när jag hör det. Fatta vad löjligt, TÖNTIGT, fantasilöst! Hiphop-Martin! Det var när vi var tretton - fjorton, så det var nog ganska nytt och häftigt med hiphop då, haha! Kanske skulle skrivit det till honom nu, "Hallå hiphop-Martin, läget?" Jag dööör.

Vilda bebin är badad och nattad. Låg och sjöng för henne när hon skulle sova, lite sådär tyst och fint. Jag brukar göra det. Det gör jag BARA när vi är själva, hon och jag. För min sångröst.. kan inte ens kallas sångröst. Tänk om Felicia ligger och tänker: "Amen kan hon inte bara vara tyst?" Så tror man att man ligger där och är lite sådär mysig och så ligger Felicia bara och är skitirriterad på min skitirriterande sångröst och kan liksom inte alls slappna av. Eh ja, nu svävar jag iväg igen. Jag vet inte vad jag ville ha sagt med detta inlägget egentligen. Nu ska jag iallafall poppa popcorn och dricka min ÄLSKADE coca cola!

Det här blir minsjäl min nästa tatuering! Bilden är från ett av Gasolins album och jag älskar både bilden och låtarna. Fast jag är osäker på om jag ska ha "Gasolin" med eller om jag bara ska ha tjejen..

Kollade precis på Berg flyttar in. Så härlig hon är, Carina Berg. Och snygg. Naturligt snygg. Sån snygghet som man blir avundsjuk på. Hon går säkert bara upp på morgonen och slänger på sig kläderna och drar fingrarna genom håret och sen är hon klar. Klar och snygg.

Idag har vi haft besök. Först kom Vanja hit med bullar imorse. Lite senare kom Fia och Moa, också dom med bullar. Det tackar matvraket Johanna för! Senare, när dom åkt hem, tog jag vilda bebin i vagnen och gick en lång runda. Skönt! Har nyss varit och solat med Josse. Tänker alltid på den där gången när jag öppnade dörren till ett av solariumen i tron om att där inte var någon där inne - ack så fel man kan tro, där låg visst en spritt språngande naken pågaspoling. Pinsamt? Svar: Ja.

Dennis gick in för att natta vilda bebin vid halvåtta snåret ikväll. Dröjde inte länge förrän jag hörde snarkningar som inte tillhörde Felicia. Hallå! Vuxna karl´n, gå och somna klockan halv åtta! Nu ska jag gå in och se om där möjligtvis finns lite plats för mej också. Finns det hjärterum så finns det stjärterum!

Var precis ute och langade över min mp3-spelare till Josse tosing. Och hon hade en liten present till mej såhär på kvällningen, nämligen en clementin. Ni vet såna där satsumas eller vad det heter. Dom som är skitsura och så goda att man liksom dör lite och kommer till himmelen lite. När dom börjar sälja såna i affärerna, då är det höst! Den där lilla clementinen är en sån liten sak i vardagen som gör mej glad. I min familj uppskattar vi minsjäl dom små tingen! En annan kul sak ikväll som jag också uppskattade var när jag såg vad pappa skrivit till nån på Facebook: "Hejdå stortå" Varför skriver man så? Hejdå stortå. Låter som nåt ur Berts Dagbok. Han är så knäpp att jag ibland garvar bara jag ser honom. (Och ibland får jag utbrott på honom när han ska ha hjälp med mobilen eller datorn eller annat tekniskt skit som varken han eller jag begriper oss på. Då skriker vi jävla apunge och jävla apgubbe till varandra och så blir han arg och tar datorn under armen och går härifrån, tjurig som en liten unge)

Jag älskar min familj!

Ja alltså ni får ju tåla att det blir megalånga inlägg. Allt kommer nu på kvällen eftersom jag inte riktigt har ro och tid att skriva på dagarna, jag har fullt upp med att jaga min lilla krakel spektakel här hemma. (Felicia menar jag då, inte Dennis, han vet man minsjäl alltid var man har - på soffan!)

Vi har varit i Ängelholm också idag.. Vi gick rundor nere i stan och jag kände mej nostalgisk och tittade igenkännande på allting och ville nästan skrocka sådär "Håhåjaja!" som en gammal gammal gubbe och säga "Jag minns det som det var igår!" men där fick ju gränsen gå. Men det var fint, jag har inte gått omkring där på flera år..

När vi bodde i Ängelholm så hatade jag det. Ibland. Och ibland inte. När jag blev fjortis hatade jag nog det på grund av alla snobbar och fisförnäma människor. (Det gör jag fortfarande, men nu kan man ju lite lättare skita i sånt. När man är fjortis är det nästan ett måste att vara emo och hata hela världen) Men när vi först flyttade dit.. när jag var elva år. Oj oj oj vad jag älskade det. Vi flyttade dit mitt i sommaren, en av dom varmaste somrarna jag kan minnas och lägenheten var så fin och mamma gjorde så fint på våra rum och vi grillade och vi cyklade (många fina cykelstigar!) och ja.. NU låter jag verkligen som en hundraårig gubbe. Men fan. Det är fina minnen. En liten bit av mej hör nog fortfarande hemma i Ängelholm.

Idag har vi varit på Ikea. Jag, mamma, Dennis och Felicia "Jagblirtosigomjagintefårkrypapågolvetpåikea" Olsson. Tänk när den tösen börjar gå, jag kommer att få springa av mej en hel del fläsk.

Iallafall. Ikea var stort. Och fullt av fina grejor. Materialisten inom mej väcktes till liv, rejält. Jag vill göra om, göra nytt och fint här hemma! Men jag är ju så velig och dryg. Jag är sämst i världen på att bestämma mej. Ingen människa har mer beslutångest än mej. Som det här med inredning. Jag kan ju aldrig bestämma mej hur jag vill ha det! Så allt blir en enda röra och kaos, och istället för det där tjusiga, mysiga, perfekta, inredningsmagasins-aktiga rummet så ser det ut som en jävla loppis. Fast vem försöker jag lura. Jag är mer loppis än inredningsmagasin, så är det ju bara.. (Fast lite jävla ordning kunde det varit, både på mej själv och på mitt hem!)

Jag har en konstig tanke som återkommer med jämna mellanrum, nämligen att jag vill bli präst. Ja det är tillåtet att garva, för det gör jag själv när jag tänker på det. Men jag kan liksom inte släppa det. Det måtte vara någon typ av tvångstanke. Eller så har jag varit präst i mitt tidigare liv. Eller så är det helt enkelt mitt kall här i livet- att bli prälle. Men det tror jag inte. Visserligen är jag en jävel (redan där sprack prästdrömmarna, man kan inte svära som jag gör om man är prälle!) på att prata, så predika hade jag nog kunnat. Och oj, vad jag skulle vigt homosexuella par! Det hade jag gillat!

Nu har jag röstat. Det blev socialdemokraterna, och det är jag nöjd med. Rösten jag la idag kom från djupet av mitt hjärta och jag är glad att jag lyssnar till mej själv och inte påverkas så inihelvete av alla andra. Ni kan nog tänka er vilket parti min inskränkta sambo la sin röst på. Jag är sketabesviken på honom.. det låter kanske löjligt men jo, jag är fan besviken. För att i såna här lägen blir det så uppenbart och så himla tydligt hur olika vi är, han och jag. Men det är klart att man måste få ha olika åsikter.. fast när det är såhär stor skillnad känns det ganska trist. Ska bli kul att se hur Felicia blir.. Jag kommer iallafall göra ALLT jag kan för att hon inte ska bli lika trångsynt som sin gamle far, det är en sak som är säker! ;)

Häromdan när jag hade bytt blöja på vilda bebin, så smet hon iväg in i sitt prinsesstält. (Som hennes far köpt, jag hade ALDRIG köpt ett sånt till henne, en riddarborg eller nåt hade passat mycket bättre) Knäpptyst blev hon och alldeles blickstilla. Då förstod jag vad hon gjorde. Hon gjorde nummer två. På prinsessorna. Kan inte låta bli att le lite och se det komiska i att hon faktiskt sket på prinsessorna. Tummen upp Felicia!

Och förresten.. denna dagen blev bra ändå. Jag och vilda bebin följde med mamma, Uffe och Smilla till Ängelholm. Först Maxi (där jag handlade mögelost som jag sitter och käkar nu, känner mej väldigt vuxen!) Sen blev det McDonalds. Satt mycket fint. Vilda bebin sover nu, och jag sitter här i min ensamhet och vet ni, det är fan skönt att vara ensam ibland!

Herrejävlar vilka diskussioner.. Jag och Dennis har totalt olika åsikter. Ibland undrar jag vad det är för grottmänniska jag lever med. Blattar är dumma i huvet, bögar är äckliga (men lesbiska är det visst inget fel på!), moskeér ska fan inte få byggas i Sverige (och jag bara undrar VEM BRYR SIG?! Jag skiter fullständigt om dom bygger moskeér, det är väl ingen som tvingar mej att gå dit?) Blablabla. Och så nu när det är val.. För fan vad jobbigt det är att höra alla töntar som ska rösta på Sverigedemokraterna. För att "dom vill stoppa invandringen". Jamen hur FAN gynnar det en fattig kvinna som mej?! Det viktiga för oss vanliga dödliga är väl att få väck högern, så att vi kanske kan få det lite bättre. Sverigedemokraterna, vad fan ska dom göra? För mej är definitivt inte invandringspolitiken den viktigaste frågan. Jag blir så tröööött...

Var med Elin och Blondi igår och drack lite öl. Roligt att sitta och snacka skit och lyssna på alla gamla fina bitar. Som vanligt var jag en mes och kastade in handduken vid elva-snåret och åkte him. Jag pallar inte trycket! Just nu är man och barn på rymmen och jag själv sitter här och känner mej som en stor skit. Trött, tråkig, uttråkad, rastlös, känner mej ensam.. och ovanpå allt så känner jag mej som världens tristaste morsa. Jag är så trött, har inget tålamod alls.. känner mej otillräcklig. Blääää vilken skitdag.

Sitter och kollar på foto på Felicia. Tänker på dikten av Karin Boye som mamma citerade i en bok till Felicia på hennes dopdag.. Jag vill gråta lite när jag ser orden mamma skrivit i boken. Vackert är vad det är. Det är mammas ord till Felicia och jag vill inte sno dom, jag bara lånar dom lite ikväll så att jag kan få visa er.

"I din skönhet sänkt
ser jag livet förklarat
och den mörka gåtans svar
uppenbarat.

I din skönhet sänkt
bedja jag vill.
Världen är helig,
ty du är till"

.. ny design kommer! Såhär kan jag inte ha det! Någon kanske vill fixa min design? Typ någon söt tjej, kanske med brunt hår, cirka 22 år gammal, nån som heter typ kanske Josefin eller nåt sånt. *hosthost*

Eftersom jag är en snäll människa så bjuder jag här på en bild av mej själv. Meningen är att när ni har en dålig dag, känner er lite halvtradiga och osnygga, då går ni bara in här och tar er en titt på denna bilden. Då kommer ni att känna er skitsnygga och heta igen. Alltså allvarligt talat, hur ser jag ut? Jag har försökt mej på att bleka håret men det enda bleka på denna bilden är min hud. Man ser för fan knappt att jag har ett vitt linne på mej! Jag antar att jag är kanonfull, det skulle ursäkta mitt utseende lite grand iallafall.


Sexton år gammal och noll koll på livet.

Klart att en vänstervriden jävel som jag gillar detta!

Loppan mår bättre. Tempen visar 37,1 och idag har det varit full rulle igen här hemma. Det ska vara ös i min lilla tös (rimmarN!) annars känns det märkligt. Guuud vad jag älskar den lilla vildingen. Förresten, storasyster Vanja var på ultraljud idag, allt såg bra ut med bebisen men vad den hade mellan benen skulle den minsjäl inte visa! Fast jag tror att det är en flicka. Jag längtar.. Det ska bli roligt att bli moster igen! En härligt stor släkt ska det va! Minns ultraljudet med Flisan. Alla var övertygade om att det var en pojke, så även Dennis. Så satt vi där inne och dom berättade att det var en flicka och jag bara log och var nöjd för att jag hade rätt och Dennis blev helt paff: "Sa du flicka?" Kvinnlig intuition Dennis, hört talas om det? Ha!

Vad jag myser när jag tänker tillbaka på graviditeten.. (Humörsvängningar och allt annat skit har jag förträngt) Jag längtar tills det är dags för syskon till vilda bebin!

Vilda bebin är sjuk. Hon har haft feber hela dan och jag själv har haft nerverna utanpå kroppen hela dan. Nej, jag har faktiskt känt mej ganska lugn. Dom andra gångerna hon varit sjuk har jag hållt på att bryta ihop. Ja, på riktigt. Så orolig blir jag. Och rädd, fy fan vad rädd jag blir. Men nu har jag lugnat ner mej. Småbarn blir sjuka, och det kommer dom att bli många gånger. Så jag försöker softa, inte få panik. Vi har försökt hålla febern nere med panodil hela dan, vi har suttit i soffan och tittat i böcker, vi har ätit isglass och vi har legat i sängen och sjungt (när trollmor har lagt de elva små trollen är nog världens kortaste låt tror jag) Och nu verkar hon sova gott. Hoppas att hon vaknar pigg och glad imorgon.

Om ni undrar över användarnamnet och lösenordet.. så är det inte bara två namn jag tog rätt ur luften. Min älskade gamle farbror (må han vila i frid!) brukade säga så när han ringde hem till oss och ville prata med mamma. "Det är Valter, har du Ebba-Lisa där?" Och han hette Sven och mamma heter Cajsa. Så var han fick dessa namn ifrån kan man ju undra. Men sån var han, full av tosiga uttryck. Vad tycks t ex om detta: Tjo! sa lappskan och så slog hon fittan i isen och åkte på armbågarna!



Jag saknar dej

Nu är det höst och hösten innebär väl en nystart? Det tycker iallafall jag. Så nu börjar en ny tid, med en ny blogg. Här kommer det bli ännu djupare skit, ännu mer gnäll och ännu längre kärleksförklaringar. Sådär lagom drygt oh sentimentalt som det av någon anledning alltid blir när jag skriver. Öppet, ärligt och jag tänker inte sitta och fundera en halv dag om jag kan skriva si eller så, för nu tänker jag bara ösa ur mej. Med hjärtat i handen - nu jävlar!