Jag vill börja simma. Är det nån som vill joina mej? Tänk vad gött att röra lite på sig. Trötta ut kroppen rejält. Och sen bara larmar man in i bastun och slappar. (Ja jo, det är nog mest bastun som lockar om jag ska vara ärlig..)

Har haft mamma och lillasystrarna på frulle här. Fy fan vad jag och Josse och Smilla har tramsat och garvat. Mamma och Felicia tyckte nog att vi var jobbiga.. Sen somnade mamma Felicia. Skönt att kunna slänga sig på soffan och mygla sig undan ansvaret för en stund! Och mysigt för mamma och Felicia. Vet att mamma älskar dom stunderna med henne. Just nu väntar jag på att vilda bebin ska vakna, sen ska jag ta henne i vagnen och gå ut och bara andas. Älskar denna luften som är nu.

Jag skulle behöva en spark i röven. Eller för all del en käftsmäll. Bara nånting som kunde få mej att förflytta mej från soffan och asa mej in i sängen och SOVA!!! När man vaknar vid fem- sex imorronbitti och är så trött att man vill dö lite, då vill man gärna ha någon att skylla på. Liksom bli arg på någon för att man är så trött. Men det är faktiskt bara ens eget fel, eftersom man inte är förståndig nog att lägga sig i tid. Att man aldrig lär sig. Jag vet ju att i det här hemmet ligger vi inte och drar oss i onödan. Längtar lite tills vilda bebin blir tonåring och vill sova bort halva dagen.

Jag är så kär i Dennis. Jag vet inte vad det är som händer.. men det känns bara så bra nu. Måtte det hålla i sig.. (Typiskt mej att ens tänka så.. Som vanligt när jag tycker att något känns skitbra - så kommer rädslan och oron över att kanske förlora det där som känns så bra) Jag vet inte, han känns annorlunda. Kanske för att han fått jobb och körkort, han har känts mer positiv den senaste tiden. Mjukare på nåt vis. Som om han ser mej. Verkligen ser. Fast vem vet, imorron sitter jag kanske där och retar mej på att han tar sån jävla tid på sig att bre smör på mackan.. (Å andra sidan, hur jävla charmig är jag som pelar mej i näsan hela tiden?) Man får väl ta såna saker. I slutändan kvittar det nog faktiskt hur lång tid man tar på sig att bre en macka och hur mycket man pelar sig i näsan. Om man inte pelar sig i näsan eller tänker på "bre-smör-på-mackan-hastighet" när man typ har sex. Och det gör jag inte. Så jag tror inte jag behöver oroa mej!

Är det megafarligt att äta gammal keso mamma?

Är inte helt säker på att keson jag nyss tryckte i mej var frisk. Normalt att ösa in halva burken innan man tänker att "vafan, denna smakade faktiskt lite unket.." En gång hade jag o Josse köpt varsitt snitt. Ni vet sånadär trekantiga mackor. Josse tog skinka, jag tog tonfisk. Jag åt upp mitt först. Tryckte in det i käften, svalde och rapade. Detta tog cirka, vad ska vi säga, tio sekunder? När Josse sen skulle ta sitt skinksnitt, då fanns det inte kvar. Det hade jag ätit upp. Och jag gillar inte skinka, det var liksom därför jag valde tonfisk. Men ett sånt matvrak är jag alltså, att jag hinner inte ens tänka vad det är jag trycker i mej.

Det har varit en mysig helg. Med undantag för några få försenade tonårsidentitetskriser av typen: "Vem-är-jag-och-vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv?" Jaja, dom går ju över fort, dom där små kriserna. Men det ska erkännas att jag funderar mycket på vad som ska hända i framtiden. Jobb? Utbildning? Dagis? Flytt? (NEJ, vi planerar inte att flytta på ett bra tag men vi har inte tänkt stanna i denna trean föralltid).. Bröllop? Ja, jag vill tamejfan gifta mej någongång. Det vill jag. Mamma ska sy klänningen, det har jag redan bestämt. Hus? Vill jag också ha, men det känns inte jätteviktigt, inte just nu iallafall. En marklägenhet går utmärkt. Fler barn? Absolut, utan tvekan. Men inte än. Det där andra måste komma först, dvs utbildning, jobb, flytt. Fast ibland vill man bara sätta igång och föröka sig som fan. Göra ungar på löpande band, bli en stooor härlig Familjen Annorlunda. Men jag måste tänka logiskt. Inse mina gränser. Jag blir så lätt exalterad. Glömmer liksom bort hur verkligheten ser ut. Allt ska hända på en gång, pangboom och hejåhå. Fast jag försöker att agera vuxet istället, som den mogna 24-åriga kvinna jag är. (Ha!) Var sak har sin tid, är det inte så man säger? Men ja.. jag tror faktiskt att vår framtid ser ganska lovande ut. Det känns så iallafall!

Elva år idag.. Min lilla Fillan. Du börjar verkligen bli stor nu. Känns konstigt. Min lilla lillasyster. För exakt elva år sedan låg jag, mamma, Josse och lilla du på egenvårdsavdelningen i Helsingborg. Vi hade fått vår lillasyster som vi längtat oss galna efter.. Minns när vi fick komma in och titta på dej. Vi hade suttit i väntrummet med vår moster. Och så fick vi komma in till dej och mamma på rummet. Mamma sa att vi skulle gissa om det blev en pojke eller flicka. Jag minns inte vad jag gissade, men jag minns att när jag för allra första gången höll dej - då pinkade du på mej. Du märkte ditt revir.. Och den dagen, då blev tjejligan fulländad. Du, jag, Josse och mamma.
Som du sa när du var liten: Jag älskar dej, till månen och tillbaka.


En liten Smilla..

Det bästa på hela dagen igår var när jag och Felicia badade på kvällen. Jag plaskade riktigt ordentligt med händerna och så gjorde Felicia likadant och jäääklar vad hon skrattade när det stänkte. Ni vet sånt där riktigt kiknande skratt så att man knappt får luft. Det enda man tänker är att jag behöver inget annat än hennes skratt. Man kan leva flera dagar på en sån grej. Då har man glömt hur pissetrött man har varit under dagen, hur jobbigt det kan vara med en trotsig liten ettåring som hänger så hårt i byxbenen på en att hon lyckas dra ner brallorna på en. (Vet inte hur många gånger man stått i mjukisbyxor och t ex diskat och hon faktiskt lyckats dra så att att byxorna åker av. Undrar hur många här på området som sett mej stå i trosor och diska?) Hur man ibland känner att nu fan lägger jag mej bara ner och drar täcket över huvudet och så får någon annan fixa allt.

Man får inte låtsas som att allt är guld och gröna skogar alltid. För det skapar en press, både hos en själv och hos andra, att man ska vara konstant lycklig. Man är inte lycklig alltid. Livet är inte alltid perfekt. Ibland vill man ta en enkel resa till tjottahejti. Och det är fan okej att känna så! För det finns så mycket bra saker också. Småsaker i vardagen som får en upp över öronen glad. Som det där skrattet i badkaret igårkväll.

Igår kväll var det planerat att vi skulle till Sundspärlan och festa loss. Men vi kom inte så långt.. och det är faktiskt gott nog att sitta några stycken och bara snacka och dricka. Man kanske inte behöver ösa på till hundratio procent längre. Jag orkar iallafall inte det. Och det känns helt okej. Det känns bra faktiskt. Hade en riktigt rolig kväll.. Sofie och Nathalie, fifan vad glad jag är att jag träffat er två! Ni är ju skitbra, fantastiska på alla sätt och vis.

Idag har jag och Dennis och Felicia varit ute och handlat. (Känns SÅ skönt nu när Dennis fått körkortet, att inte längre behöva tigga skjuts av andra!) Sen åkte vi hem och gjorde två megagoda röror som vi hade till bakad potatis.. FINT! Nu ska det slappas i soffan. Fast först ska jag ladda på min mobil så att jag kan ringa Josse. Saknar henne ikväll!

Inatt var det bestämt att Smilla skulle sova här och jag planerade halloween-mys. Var på Oj innan idag och jag gick verkligen all-in för det här med halloween. Köpte värsta kittet med duk, servetter, muggar, tallrikar, sånadär tutor och partyhattar, jaaadå! Tyckte Dennis att jag var meganördig? Ja, rätt så. Fast han tog snällt på sig partyhatten när vi åt. Ni ska få se bilder, det lovar jag! Och på tal om bilder.. jag ska även visa er en bild där Felicia har (sitter ni ner nu?) rosa prinsesskjol, änglavingar och hjärtan på huvet och trollspö och allt. Hon fick det av Smilla idag och ja, jag måste erkänna att hon var SJUKT söt i det. Åh gud vad söt hon var. Ska lägga in bilderna imorron. Nu ska vi fortsätta lördagsmyset här! Peace love and understanding!

Igårkväll stack jag hem till Sofie, där även Anna befann sig. Vi käkade och drack några öl. Felicia var hemma med Dennis. Bra för dom, att vara lite själva. Det behöver vi alla tre. Fick världens finaste mms av Dennis. Bild på Felicia, där hon äter pizza (eller pizzakant, rättare sagt) och så stod det: " Nu äter vi pizza. Ha det så skoj ikväll mamma. Vi älskar dej!" Senare blev jag övertalad, eller lät mej övertalas, av Anna att följa med till stan. En så rolig kväll kändes svår att avsluta redan vid tio, så jag hängde på och gud vad roligt jag hade! Men hemma i tid var jag ändå. Så är det när man är morsa, man pallar inte trycket. Mina glansdagar är nog över, haha!

Vilken tråkig kväll. Jag bara sitter här på röven och gör ingenting. Har kollat typ sju gånger i kylen och skafferiet. Precis som där helt plötsligt skulle ligga nåt jättegott. Typ en burk oliver. Eller en smaskig ölkorv. Eller kanske några räkor med lite vitlöksbröd och majonnäs. Mmm. Jag har verkligen ingenting att säga ikväll, känner jag.


Jo.. en sak. Jag har börjat kolla lite smått på journalistutbildning. För första gången i mitt liv känns det som att jag har ett mål. Det ligger långt fram i tiden.. men inte sådär hundra miljoner ljusår fram i tiden, som jag tidigare känt att det gjort. Dom här journalistdrömmarna har legat och grott inom mej jävligt länge. Och jag börjar äntligen kunna ta på dom drömmarna, om ni förstår hur jag menar. Jag tycker att jag ser min framtid lite klarare och lite tydligare.. det känns liksom inte så hopplöst och omöjligt längre. Att skriva, det enda jag nånsin känt att jag verkligen älskar att göra. Det enda som inte tråkar ut mej, och som inte gör mej rastlös eller osäker. En vacker dag ska jag tamejfan skriva artiklar eller krönikor eller böcker eller fjantiga sexspalter eller löjliga reportage i veckotidningar (ni vet såna som handlar om Britta 60+ som samlar på porslinskatter), vadsomhelst - men jag ska skriva! Och det får ta den tid det tar att komma dit.

Fann precis denna konversationen på Facebook:

Anders Inge Olsson: Jag har hittat ett litet djur i mina kallingar vad kan de vara?? Nån som vet??
Cajsa Olsson: Jag säger bara GRATTIS! Måste va underbart att du äntligen hittat "den".. vi som leta i så mååånga år!



Vem vill inte ha föräldrar som har en såhär härlig relation till varandra, trots att dom varit skilda i femton år? Underbart att se!

Ännu en sömnlös natt.. Felicia började fara runt i sängen vid två, och sen fortsatte hon fram till imorse. Upptäckte att hon har en tand till på väg ut, så det kanske är den som spökar? Hoppas det, så att det inte börjar bli en vana - detta att vakna mitt i nätterna.
Själv har jag en dryg jävla huvudvärk som vägrar ge med sig. Hej panodil och ibumetin!

Köpte pepparkakor innan idag. Tog nyss en och kan konstatera att dom kommer att vara slut om cirka trettio minuter.

Nu måste jag verkligen skaffa nya glasögon. Dom glasögonen jag har har jag fått av Dennis syrra, när hon köpte nya. Smart tänkte jag, då slipper jag ju köpa egna! Passar en fattig bohemjävel som mej. Nu är det bara det att
1. dom är cirka 4 år gamla 2. Felicia har tuggat på dom 3. Jag själv har satt min breda bakdel på dom 4. Man ska såklart ha glasögon som är anpassade efter sitt eget synfel 5. Jag ser ut som Bonde-Fredrik i dom

Spark i röven tas tacksamt emot!

Felicia sov oroligt inatt. Jag har inte sovit många timmar kan jag säga.. har sagt det förr, och jag säger det igen - tacka vet jag kaffe!! Imorse begav vi oss ut i höstvädret (som jag älskar men kanske inte klockan nio på morronen när man ska gå en halvmil..) Hade tid på bvc. Där var fullt med barn, och Felicias ögon blev stora och det syntes hur nyfiken hon blev på alla barnen. Men leka fick man icke, istället fick man två sprutor i låren - man tackar! Skrek gjorde hon, från att vi kom in tills vi gick ut igen. Hon var inte alls road idag. Men vem är egentligen road när en gammal tant kommer med två gigantiska sprutor i högsta hugg.. Hon växer så det knakar iallafall (Felicia, inte tanten!), nu är hon hela 80 centimeter lång och väger nästan 10 och ett halvt kilo. Min lilla stora ettåring!