Inatt var det bestämt att Smilla skulle sova här och jag planerade halloween-mys. Var på Oj innan idag och jag gick verkligen all-in för det här med halloween. Köpte värsta kittet med duk, servetter, muggar, tallrikar, sånadär tutor och partyhattar, jaaadå! Tyckte Dennis att jag var meganördig? Ja, rätt så. Fast han tog snällt på sig partyhatten när vi åt. Ni ska få se bilder, det lovar jag! Och på tal om bilder.. jag ska även visa er en bild där Felicia har (sitter ni ner nu?) rosa prinsesskjol, änglavingar och hjärtan på huvet och trollspö och allt. Hon fick det av Smilla idag och ja, jag måste erkänna att hon var SJUKT söt i det. Åh gud vad söt hon var. Ska lägga in bilderna imorron. Nu ska vi fortsätta lördagsmyset här! Peace love and understanding!

Igårkväll stack jag hem till Sofie, där även Anna befann sig. Vi käkade och drack några öl. Felicia var hemma med Dennis. Bra för dom, att vara lite själva. Det behöver vi alla tre. Fick världens finaste mms av Dennis. Bild på Felicia, där hon äter pizza (eller pizzakant, rättare sagt) och så stod det: " Nu äter vi pizza. Ha det så skoj ikväll mamma. Vi älskar dej!" Senare blev jag övertalad, eller lät mej övertalas, av Anna att följa med till stan. En så rolig kväll kändes svår att avsluta redan vid tio, så jag hängde på och gud vad roligt jag hade! Men hemma i tid var jag ändå. Så är det när man är morsa, man pallar inte trycket. Mina glansdagar är nog över, haha!

Vilken tråkig kväll. Jag bara sitter här på röven och gör ingenting. Har kollat typ sju gånger i kylen och skafferiet. Precis som där helt plötsligt skulle ligga nåt jättegott. Typ en burk oliver. Eller en smaskig ölkorv. Eller kanske några räkor med lite vitlöksbröd och majonnäs. Mmm. Jag har verkligen ingenting att säga ikväll, känner jag.


Jo.. en sak. Jag har börjat kolla lite smått på journalistutbildning. För första gången i mitt liv känns det som att jag har ett mål. Det ligger långt fram i tiden.. men inte sådär hundra miljoner ljusår fram i tiden, som jag tidigare känt att det gjort. Dom här journalistdrömmarna har legat och grott inom mej jävligt länge. Och jag börjar äntligen kunna ta på dom drömmarna, om ni förstår hur jag menar. Jag tycker att jag ser min framtid lite klarare och lite tydligare.. det känns liksom inte så hopplöst och omöjligt längre. Att skriva, det enda jag nånsin känt att jag verkligen älskar att göra. Det enda som inte tråkar ut mej, och som inte gör mej rastlös eller osäker. En vacker dag ska jag tamejfan skriva artiklar eller krönikor eller böcker eller fjantiga sexspalter eller löjliga reportage i veckotidningar (ni vet såna som handlar om Britta 60+ som samlar på porslinskatter), vadsomhelst - men jag ska skriva! Och det får ta den tid det tar att komma dit.

Fann precis denna konversationen på Facebook:

Anders Inge Olsson: Jag har hittat ett litet djur i mina kallingar vad kan de vara?? Nån som vet??
Cajsa Olsson: Jag säger bara GRATTIS! Måste va underbart att du äntligen hittat "den".. vi som leta i så mååånga år!



Vem vill inte ha föräldrar som har en såhär härlig relation till varandra, trots att dom varit skilda i femton år? Underbart att se!

Ännu en sömnlös natt.. Felicia började fara runt i sängen vid två, och sen fortsatte hon fram till imorse. Upptäckte att hon har en tand till på väg ut, så det kanske är den som spökar? Hoppas det, så att det inte börjar bli en vana - detta att vakna mitt i nätterna.
Själv har jag en dryg jävla huvudvärk som vägrar ge med sig. Hej panodil och ibumetin!

Köpte pepparkakor innan idag. Tog nyss en och kan konstatera att dom kommer att vara slut om cirka trettio minuter.

Nu måste jag verkligen skaffa nya glasögon. Dom glasögonen jag har har jag fått av Dennis syrra, när hon köpte nya. Smart tänkte jag, då slipper jag ju köpa egna! Passar en fattig bohemjävel som mej. Nu är det bara det att
1. dom är cirka 4 år gamla 2. Felicia har tuggat på dom 3. Jag själv har satt min breda bakdel på dom 4. Man ska såklart ha glasögon som är anpassade efter sitt eget synfel 5. Jag ser ut som Bonde-Fredrik i dom

Spark i röven tas tacksamt emot!

Felicia sov oroligt inatt. Jag har inte sovit många timmar kan jag säga.. har sagt det förr, och jag säger det igen - tacka vet jag kaffe!! Imorse begav vi oss ut i höstvädret (som jag älskar men kanske inte klockan nio på morronen när man ska gå en halvmil..) Hade tid på bvc. Där var fullt med barn, och Felicias ögon blev stora och det syntes hur nyfiken hon blev på alla barnen. Men leka fick man icke, istället fick man två sprutor i låren - man tackar! Skrek gjorde hon, från att vi kom in tills vi gick ut igen. Hon var inte alls road idag. Men vem är egentligen road när en gammal tant kommer med två gigantiska sprutor i högsta hugg.. Hon växer så det knakar iallafall (Felicia, inte tanten!), nu är hon hela 80 centimeter lång och väger nästan 10 och ett halvt kilo. Min lilla stora ettåring!

Jahapp. Nu var färgen ursköljd. Grattis Johanna, du har nu den dassigaste hårfärgen i kommunen! Jaja, jag ser iallafall inte ut som ett plommon.

Sitter med färg i håret. Chokladbrun stod det på förpackningen. Oj så fint det kan låta! När jag kollar mej i spegeln ser det ut som.. lila!? Vet inte vad jag hade tänkt mej men inte var det att se ut som en plommonskalle iallafall. Hoppas på det där chokladbruna när jag sköljer ur det. Jag vill klippa mej också förresten! Igen. Funderade ett tag på att klippa lugg men näe, det är nog inget för mej. Skulle isåfall vara en hackig, ojämn lugg. Fast jag kanske är för gammal för sånt upproriskt skit. Raka av allt? TRO MEJ, jag har varit frestad många gånger.. Vi får se!

Har varit på Familia med Anna, Mindy och deras små pågar idag. Skönt att komma hemifrån ett par timmar. Fast jag kände mej lite bortkommen utan Felicia (som var hemma med Dennis..) När jag kom hem satt dom vid köksbordet och åt macka och Felicia var på megagott humör. Jag fick en så skön känsla.. världen går inte under bara för att jag inte är hemma. Dennis kan också ta hand om Felicia, lika bra som jag kan. Eller ja, det är ju egentligen självklart. Men jag känner ofta att jag har mer ansvar, att jag måste ha fullständig kontroll. Att jag inte har lika mycket rätt att göra saker för mej själv. "Jag är ju mamma." Det är väl något sorts konstigt kontrollbehov. Och det är jag själv som skapar det.. för det är inte precis så att Dennis förbjuder mej att sticka iväg och hitta på saker. Men iallafall.. det var skönt att komma hem och känna att: shit, ungen är hel och ren och glad som en speleman FAST att jag varit borta i nån timme! ;) Det funkar alldeles utmärkt. Skön insikt!

Såg filmen "Juno" i lördags och snacka om att jag blev förälskad.. Med filmen följde även ytterligare en förälskelse - nämligen musiken i filmen. HALLÅ vad bra humör jag blir på av denna låten. Lyssna och njut! (Och har ni inte sett filmen så gör det!)

Josse var här innan. Hon frågade snällt om hon fick låna en tampong. Och visst fick hon det. Hon går in på toa och några sekunder senare hör jag henne garva och vråla: "Jaaaaaa, KRYDD! Kan du hjälpa mej att trö in den?!"

Ja Josse, jag är större än dej. På alla sätt och vis, tydligen.


(För att undvika missförstånd så vill jag tillägga att jag INTE hjälpte henne att "trö in den"!!)

Har precis "tagit hand om mej själv" eller "pysslat" om mej själv eller vad det är för töntigt uttryck man brukar använda. Jag har alltså badat ett häääärligt bubbelbad och rakat benen och noppat ögonbrynen. Kände mej mycket kvinnlig. Not. Mycket märkligt att jag hade tålamod för att göra allt detta. Tummen upp för mej!

Josse har stajlat min blogg, jag är helnöjd! Nu känner jag mej sugen som fan på att skriva igen.. fast det har jag ju sagt förr..

Står i soffan och spanar på sin kusin Liam.. Det var så jäkla härligt att se henne tillsammans med bebisen.. Hon var så bekymrad när han grät och försökte ge honom nappen, om och om igen.


<3


Sen for hon iväg, det är ett ständigt jagande kan jag tala om!


In i sovrummet, mot lampan.. som hon VET att hon inte får röra..


.. ajabaja, säger jag. Och vad gör Felicia? Hon härmar mej..


Felicia - du är en redig busunge, och ibland håller jag på att bli gråhårig, men vet du vad? Ditt spontana sätt, din nyfikenhet och att du alltid är så framåt - det är något som jag är väldigt stolt över!!!

Idag är jag trött och tråkig. I fredags sov Felicia hos mamma & moster, så då passade jag på att dricka öl här hemma. Sen drack jag grogg, sen var det bara godnatt. En klok kvinna, nämligen Caroline af Ugglas, berättar i sin bok att hon undviker alkohol eftersom hon är rädd för vem hon blir när hon dricker. Jag säger samma sak. När man går upp fem-sex varje morgon och man allt som oftast är genomtrött - då ska man inte dricka. Det är farligt! Jag är ju redan lite koko, och jag blir typ dubbelkoko när jag dricker. Ibland. Äh. Jag vet inte.

Idag har fritidsgården (dvs vårt hem) varit fullproppad. Fast det passar ju mej, jag gillar ju lite det här sjuttitals-tänkandet, med kollektiv och hippies och peace and love. Fast vi är inte så flummiga, vi dricker mest kaffe och snackar skit. Men ändå.

Det verkar som att jag uppfattas som slarvig. Lat. Rörig. Kaos. Ja, ni fattar. Jag har aldrig varit glad för att laga mat. (Men nu gör jag det, för nu är jag vuxen och har ett barn som ju faktiskt behöver rediga middagar) När jag dammsuger har jag aldrig varit särskilt noggrann. Det mesta blir liksom halvdant. Jag är inte så  jättepraktiskt lagd. Inte alls faktiskt. Man kanske kan säga att jag är lite bakvänd. När någon påpekar detta för mej.. då väcks något inom mej (tonåringen, rebellen - jag vet inte) och jag gör ännu mer tvärtemot. Varför ska jag känna något krav att vara perfekt? Varför ska jag leva upp till någon annans krav och ideal? Förlåt att jag inte alltid har middan på bordet när min karl kommer hem. Förlåt att jag inte bryr mej om tjugotusenkronors-soffor och skitfula svindyra möbler. Förlåt att jag tycker att man ska dela lika, att man ska leva jämställt. Förlåt - NOT!

Folk kan tycka att jag är helt dum i huvudet med mina flummiga åsikter och knäppa ideér - men det skiter jag i. Det får mej bara att stå på mej ännu mer. Jag har märkt, och jag har märkt det tydligt, att i vissas ögon passar det sig inte att vara som jag. Det passar sig inte att vara en bohemjävel och gilla loppisar och allt som är annorlunda. Det passar sig inte att inte tycka att utlänningar är svin. Det passar inte att klä min dotter i pojkkläder. Det passar inte heller att tycka att bögar och flator ska få gifta sig och det passar definitivt inte att tycka att det är en självklarhet att dom ska få adoptera. Men jag kommer aldrig aldrig att ändra på hur jag är, vad jag tänker och tycker. ALDRIG. Jag kämpar varje dag med att hitta mej själv, men en del av mej själv är jag stensäker på och det är att vad jag tycker och hur jag tänker - det ska alla andra skita i. Precis som jag ska skita i hur alla andra lever. Och det gör jag också, det gör jag verkligen. Alla fördomar som ploppar upp i min skalle, dom försöker jag bli av med. Jag vill inte vara en dömande människa! Det fulaste i hela världen är att lägga sig i hur andra lever. Så det så!

Fia och Moa har varit här och hälsat på. Det är sjukt så lika jag och Fia tänker. Tio år har vi varit polare nu, och jag vet att vi kommer hålla ihop föralltid. Från fjortisar till pensionärer!

Igår fick vi en hel flyttlåda med kläder till Felicia, kläder som har varit Aimees. Jag blev själa-glad, det gjorde hela min dag. Det var verkligen välbehövt! Mycket rosa och glitter. Och nånstans inom mej smälter jag lite.. rosa ÄR fint. Jag tycker om det. Ibland verkar det som folk tror att jag HATAR rosa. Att jag hatar klänningar. Det gör jag verkligen inte. Det enda jag inte gillar är när det ska se så jävla puttenuttigt och prinsessigt ut. För mej är det löjligt. Jag vill inte spöka ut Felicia till nån prima-ballerina-gullegullprinsessa. Jag tycker att det är sjukt när det ser ut som att barnen är utklädda. Men det är ju bara min åsikt, alla är vi olika och tur är väl det? :)

Mormor o morfar kom en dag förra sommaren o planterade blommor till oss nere på Dala. Josse tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att visa röven på. Endast en riktig tosing gör så och det är en av anledningarna att jag tycker så mycket om Josse.

Idag fick jag sovmorgon till kvart i sju! Ja det är fan sovmorgon, om man jämför med igår - då vaknade lilla fröken Olsson halv fem. Inte okej. Just nu sover hon igen så då passar jag på att sitta här ett tag. Äter rostemackor men känner att jag får gömma brödet och brödrosten för mej själv nu för annars så är det snart slut. Svisch, säger det och så har jag klämt en tjuge-tretti mackor. Där är fan inget stopp på mej!

Fyfan vilket intetsägande inlägg. Jag ber om ursäkt, jag tror jag har drabbats av hjärnsläpp. Det står helt still i skallen. Mer än vanligt. Något tips på vad jag kan skriva om?

Josse har varit här hela helgen och det har varit så mysigt! Imorse slog Felicia upp sina ögon klockan 05.59. (Lilla fröken Olsson, man ska sova lääänge när det är helg!) Jag var så trött.. sååå trött. Men Josse var positiv och sa med glad stämma att nu går vi upp och kokar kaffe och så är det bra med det. Sådana människor är precis vad jag behöver i mitt liv (och jag har faktiskt flera sådana i mitt liv!), positiva människor som sparkar mej i röven. Som inte säger att nej men okej, var sur och trött och tradig då. Utan istället puttar mej i rätt riktning och inte låter mej vara en jävla grin-Olle.

Har haft en kanonhelg. Partaj ute på fäladen i Billesholm i fredags, det var roligt! Något som också var roligt var när jag och Josse ville åka hem, och fick den smarta idén att vi ju kunde gå hem till pappa och be honom köra oss. Världens sämsta val av människa att be om skjuts vid tolv på natten - eftersom att han inte har några nerver och dessutom anser att när klockan är efter 21.00 så är det natt. Han såg så jävla skojig ut när han öppnade ytterdörren i sina trekantsfillingar och kaffegökafrilla och med hysterisk blick. Arga människor är så jävla komiska. Särskilt när dom har trekantsfillingar och ser ut som pappa. Och vi dundrade in och var flamsiga och fnittriga och rätt som det var klarade han inte det mer, utan vrålade: "Jaaaag köööör er him nuuuuuu!" Så vi fick vår skjuts hem!