Alltså.. detta är som ni vet ingen modeblogg. (Det vore konstigt om jag som har noll koll hade en modeblogg) Men nu måste jag verkligen ta och tipsa er om en grej! Jag var på Lindex och köpte en bh idag. En s.k "bombshell". Gick in i provrummet och testade den, och dra mej baklänges vilka tuttar jag fick! Jag trodde inte mina ögon. Jag vet att jag ibland vill bränna bh:n och låta bopparna hänga och slänga fritt som på det fria 70-talet. Men vafan. Lite dubbelmoral kan man väl få köra med ibland!

Förresten så tycker jag att ni är tråkiga som inte kommenterar! Det vore en lögn att säga att man bloggar enbart för sig själv, man bloggar ju för att man vill dela med sig. Och man vill ha respons på det man skriver. Klart jag vill ha era åsikter och tankar. Ni är också en del av den här bloggen :)

Känns som vi har gjort tusen saker i helgen. Jag har även hunnit vara halvdöd. Hostade som en dåre igår och jag ljuger inte när jag säger att jag nös typ femtio gånger under dan. Igårkväll kändes det som om jag andades i ett sugrör. Eller som att någon ströp mig långsamt. Kunde knappt andas. Idag kändes det liiiite bättre. Fick tvinga mig själv upp ur sängen, bäla kaffe och knapra panodil. Vi stack till Busfabriken och Felicia blev ELD OCH LÅGOR. Ja jäklar vad hon njöt! Man bara älskar livet när man ser ens unge vara så genomlycklig. Totalt oförfalskad glädje.




MEN, när det kom en mega-elefant som gick runt och hälsade på barnen blev hon livrädd. Nu menar jag riktigt riktigt rädd. Inte ens nu ikväll hade hon smält det. "Fanten", sa hon ungefär tusen gånger.


Gömmer sig i pappas famn..



Tvärdäckade i soffan när hon badat, man blir trött av bus och livsfarliga elefanter..
Min älskade älskling..

Såg en fräsig sak i någons blogg. Ni väljer en rubrik åt mig och så skriver jag ett inlägg därefter. Är ni med? T ex "Mina favoritölkorvar" eller något annat skitintressant som ni bara måste få veta, och så skriver jag själva inlägget. Skitbra för mig eftersom jag just nu har liiiite svårt att komma på kuliga grejer att skriva om.

Jag kommer aldrig att låtsas att jag är glad när jag inte är det. Jag kommer aldrig att trycka undan min känslor. Jag kommer aldrig att hålla käften bara för att det jag vill säga kanske är jobbigt att behöva höra. Jag kommer föralltid förakta tystnad och ignorans.



När ska du fatta det?

Ibland är det så himla enkelt att leva och ibland är det bara så svårt. Så komplicerat. Hur ska jag någonsin kunna hitta en balans? Min hjärta, min hjärna, hela min själ går ständigt på högvarv. Som en jävla tvättmaskin. Och den centrifugerar och tvätten blir fan aldrig klar. Lika seg som tvättmaskinerna nere i källaren.

Jag vill inte ha det så. Jag vet inte varför det är så, jag vet verkligen inte. Men jag använder det inte som en ursäkt, typ "Jag bara är sånhär, jag kan inte göra nåt åt det" Aldrig aldrig att jag ska bli sån. Vad man än har i bagaget och hur jobbigt det än har varit så har jag ett eget ansvar också. Ett ansvar att se till att mitt liv blir så bra som möjligt. Så jag ska fortsätta att kämpa, jag ska få stopp på den satans tvättmaskinen. Men jag tänker inte bli förbannad och sparka på den och skrika och svära. Jag tänker leta upp en jävla bra elektriker som kan hjälpa mig istället.

Felicia är jätteduktig! De senaste kvällarna har hon somnat själv i sin säng. Vi har bara sagt godnatt, pussats och sen har vi gått ut ur rummet. Visst har hon kallat x antal gånger och gnällt lite. Trixat och gjort små fulingar som "Oooj, tappa.." och slängt nappen på golvet för att vi ska komma in och ta upp den.  Men vi har bara gått in, viskat godnatt igen och sen gått ut. (Och jag går in varje gång hon kallar, vill att hon ska vara etthundra procent säker på att vi är kvar) Jag tror faktiskt att hon själv tycker det är ganska mysigt, nu med den nya sängen och så. Vissa kvällar funkar det inte, men så är det. Det är iallafall ett stort framsteg för oss! Rutiner är det bästa jag vet. Faktiskt. Skulle helst vilja ha hela mitt liv schemalagt. (Jag är inte sådär härligt galet impulsiv som jag vill tro) Nej men rutiner är skitbra tycker jag. Och jag tror också att barn mår bäst av det!

.. ska jag se Kim Larsen igen! Kan inte med ord beskriva min längtan, och än mindre kan jag beskriva vad jag upplevde förra sommaren när jag och mamma var på hans konsert i stan. Det ösregnade. Hela himlen öppnade verkligen sig och det spelade tamigfan ingen roll att man blev dyngsur och såg ut som en dränkt katt, jag kastade skorna och stod längst fram som en nörd och dog lite grand. Det var så bra, så fruktansvärt bra. Han må ha rökt mycket rocknroll-tobak och druckit ganska mycket öl i sina dar, men göra musik kan han. JAG LÄNGTAR!

Saker jag vill ha och anser mig vara i mycket stort behov av!!! (Måste länka detta inlägget till Dennis höhö)

• Digitalkamera! Har bara kamera på mobilen och den är inte så jättebra. Särskilt inte när man ska fota Felicia, hon sitter inte precis stilla och väntar på att min kamera ska hinna fota.

• En cykel. Jag vill ut och trampa! Megamysigt att ta en liten cykeltur med Felicia ju. Jag har cyklat med henne på mammas cykel och då gick det visserligen inte jättebra. Hon försökte slita av hjälmen 72 gånger, jag fick stanna 73 gånger och jag höll på att slänga cykeljäveln i ett dike 74 gånger. Men nångång blir det säkert kul!

• Ögonfransförlängning. Eller en jävligt bra mascara. Typ jävligt jätteextremt bra mascara. För ingen jag har provat hjälper. Jag har grisögon. Intetsägande ögon typ.

• Tatueringar. En textrad från Blues för Fatumeh och pinuppan (hon med kjol, en matkasse i famnen och trosorna nere vid fötterna) från Kim Larsens album.

• 100 ölkorvar. Behöver jag säga mer? Ja, en sak behöver jag säga: MER ÖLKORV ÅT FOLKET!


Se, det var väl inte för mycket begärt?

Idag har vi varit med våra kompisar. Det blir alltid bättre då. Jag blir lite hög på att träffa människor jag tycker om. Närhet, skratt och skämt, glada miner. Inga surskånkar. Jag tänker fortsätta att omge mig med människor som får mig att må såhär bra. No more skitstövlar i min närhet. Dom vänner jag har nu är jag övertygad om att jag kommer ha kvar länge länge i mitt liv. Inte så att jag tar för givet, utan jag bara vet att detta är på riktigt. Jag älskar er.

Måste bara skriva detta när jag tänker på det. På insidan av vårt skafferi har vi en stort jävla papper, där står: "Ränn inte här hela tiden fete-Johanna!" Nej det står där inte. Där står information om alla grejer som kan vara farliga för barn att få i sig. (Har fått den på bvc och som den skitpräktiga morsa man är så sätter man ju givetvis upp den) Grillkol är tydligen inte ett dugg farligt att smaska på. Varning noll. Tandkräm med fluor däremot, det har varning 1. Så det är alltså farligare att få i sig tandkräm än grillkol. Knäppt!

Förresten igen. När jag var liten kom jag bölandes ut från dass och sa till mamma att jag inte ville borsta tänderna för där var flugor i den. Fluor. Flugor. Fattar ni? Jag pratade som en bonne redan på den tiden.

Nu går jag och Felle hem till våra kompisar och leker, och så skakar jag av mig oro och jobbiga drömmar.

Förresten. Ett litet roligt inslag i drömmen var att jag stod ute nånstans och då plötsligt kom pappa susandes på en motorcykel och där bak satt Felicia och höll hårt i morfar. Hon flinade med hela huvet och hennes fluffiga dunfjun till hår fladdrade så lustigt. Det var kul! (Man kan också välja att se det som ganska knäppt att ens dotter helt plötsligt kommer åkandes på en mc. Särskilt när dottern är ett och ett halvt år. Men hon såg lycklig ut!)

.. när man kommer på att man har kinamat kvar i kylen. Jaaaadå! Köket , here I come again!

Jag måste börja skriva här igen. Funderar hela tiden på hur jag ska formulera mig. Letar efter orden. Söker desperat efter meningarna som beskriver allt det fina, och det mindre fina, som livet innebär. Men jag har inte kunnat hitta det. Det liksom stockar sig halvvägs. Fast att jag vet att det finns inom mig. Att skriva är det enda jag verkligen verkligen brinner för. Så jag ska tamejfan se till att få bort skrivkrampen nu!