Jag hade glömt hur kvicka små ungar kan vara, och hur snabbt dom lär sig hitta på grejor. Nu klättrar Fideli själv upp i Felicias säng. Herreguuud, du är nio månader, softa lite! Ännu en insikt: hon blir lika vild och oförsiktig som sin storasyster. Det är bara att gilla läget.
Och såklart är jag glad att där är ös i mina ungar, dom är så nyfikna och framåt och det är fina egenskaper tycker jag..
Fast när Felicia för femtielfte gången trillar nerför soffan i tron om att hon kan flyga, och när Fideli kastar sig över alla som kommer hit och vill äta upp dom.. ja då önskar jag faktiskt att jag hade en pausknapp på dom!

Idag har jag funderat lite på namn och vad folk döper sina barn till nuförtiden. Det verkar som att det är populärt att slänga ihop en hög med bokstäver och försöka hitta på ett så konstigt namn som möjligt. Har sett otroligt märkliga exempel den senaste tiden. Inga namn nämnda (kul ordvits jag fick till där!) Jag fattar bara inte varför folk ska krångla till allt så förbannat.

Sen kan man ju tycka att detta är lite väl starka åsikter från en som själv har en dotter döpt till Fideli. Det finns bara 279 personer i Sverige som heter Fideli.
Någon lustigkurre sa "Och hälften av dom är hundar!"

Och OKEJ, Fideli kanske låter lite hundigt och ja, jag vet faktiskt en hund som heter Fideli (det är en jäkligt söt hund!) och ja okej, ibland blir det lite tungvrickning när man säger namnet Fideli några gånger på rad men fy fasen vilken tur att vi döpte henne till just Fideli för jag hade ångrat mig resten av mitt liv om jag inte hade följt mitt hjärta den gången.

Voff voff!

Såg nåt lustigt precis. Dennis har EN enda duschcremé/schampo. Resten är mina och barnens. Jag är beroende av allt som luktar gott. Men sånt där fattar ju inte han, det ser man ju här på bilden. .

Min svåger hatar, verkligen hatar, foppatofflor. Dessa hittade jag när vi var ute och handlade tidigare idag. Dom är t.o.m fodrade, fulare kan det ju inte bli, klart att jag var tvungen att köpa dom till honom!

Och här är mammornas frukost!

Här sitter Felicia och grannpojken och käkar frukost. Korvmacka plus mjölk och sugrör med jordgubbssmak, vilket innebär rent jäkla socker (Dont tell Familjelivs morsamaffia!)

Det satt fint med semla och trevligt sällskap såhär på kvällskvisten. Nu sitter jag hemma i min soffa igen, tittar på klockan och tänker att jag är inte riktigt klok i skallen som fortfarande är vaken, när jag vet så väl att våra barn.. våra barn, dom är morgonpigga. Väldigt väldigt jättemorgonpigga. Jag vet inte riktigt vad jag tror skulle vara annorlunda imorgonbitti? Att ungarna plötsligt ska tänka att "Nä men idag ger vi morsan sovmorgon till tio-snåret!" ?

Näe, en sak har jag insett och det är just detta att våra barn är inga sjusovare . Är helt övertygad att dom alltid kommer att vakna tidigt. Det har jag själv alltid gjort, jag gillar faktiskt morgnarna.

Men okej, nu ska jag inte låta som en fanatisk Familjelivsmorsa.. Med "gillar morgnarna" menar jag inte att jag jublar och hoppar högt av glädje när klockan är 06 och barnen är pigga som små lärkor och man själv är så trött att man inte vet var man har röva nånstans. Jag studsar inte upp då och sjunger "Godmorgon, godmorgon hör nu vi sjunga glatt godmorgon godmorgon i kööööör!" Det gör jag faktiskt inte. Inte alls faktiskt. Utan jag tänker mer att "GODE GUD GE MIG FÖR FAN LITE STYRKA!!"
Men det där rättar ju till sig, så fort man fått sin koppochbloss på balkongen. Efter det sjunger jag en morgontrudelutt. Alltid. Verkligen. Japp.

Ett exempel är sms:et man får från grannen klockan tio på kvällen: "Vill du komma upp och äta en semla med mig?" Det är vad jag kallar god grannsämja! Nu slänger jag på mig foppatofflorna och går en trappa upp, man är ju inte svårflörtad.

Denna fanns i Ullared, och fy fasen vad jag ÅNGRAR att jag inte köpte den!

Ett stycke ur Torka aldrig tårar utan handskar, som berör mig på djupet:
" I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen aids. Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt. På sängens kortsida var ett anslag uppsatt.

Får ej vidröras."

Tanken på att detta är sanning, att det faktiskt inte är påhittat och uppdiktat för boken, gör mig spyfärdig.

Klart man ska bada klockan halv åtta på morgonen när man har köpt en badbomb!

Hur nördigt lät inte det jag skrev i förra inlägget? "S.k öronbarn"
Som en doktor, eller någon annan viktig person. Det där var såå inte-jag.
Jag hade ofta öroninflammationer. Så, det var en bättre formulering. Och hade jag inte öroninflammationer så petade jag in grejor i öronen. En gång ett popcorn, en annan gång en liten bit clementinskal. Jodå. Så om vi ändå skulle använda ordet "öronbarn" så kan man säga att det var jag, på mer än ett sätt. Tur man har slutat med det, vore halvskämmigt att komma till doktorn, 26 bast, och säga att ett popcorn har fastnat i mitt öra. Vet inte riktigt hur jag skulle förklarat det.

Sitter och bälar mitt morgonkaffe. Jag är ganska sliten, Felicia har varit vaken en del inatt och klagat på ont i örat. Jag var själv ett s.k öronbarn när jag var liten och jag minns den djävulska smärtan man får av öroninflammation. Går inte att beskriva i ord. Min stackars lilla unge. Imorgon får det bli ett samtal till Vårdcentralen. Sen hoppas jag att vi slipper en massa sjukor framöver, för den senaste tiden har sjukdomarna avlöst varandra här hemma. Nu ska jag fylla på min kopp, godmorgon!

Funkar inte att ladda upp bilderna. Har försökt x antal gånger hela eftermiddagen/kvällen..

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/2182184/images/2013/pic_510417f9e087c32c6b665235.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/2182184/images/2013/pic_510418029606ee5b2c0ef477.jpg" class="image">

Är hemma hos mamma på besök, och jag var tvungen att ta lite bilder på hennes.. vad ska man säga, attiraljer? Här är loppisfynd och hemmabyggda hyllor och fixade skåp och fan och hans moster. VARFÖR fick inte jag minsta lilla av hennes kreativa ådra?! Orättvist.
Älskar mammas hem!

Nu har jag 2:a delen i Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar". Nu får det gärna bli kväll så att jag kan lägga mig och läsa. Dennis sa: "Den får du av mig mitt hjärta" Nämen, så romantiskt, tänkte jag. Sen slog det mig: Dennis känner mig alltför väl, han vet att den enda gången jag verkligen är tyst är när jag läser en bra bok, då försvinner jag helt och blir icke-kontaktbar. Där var han smart, nu får han ju vila öronen tills boken är slut!

Ljuvligt!

Felicia får många idéer från sin moster, och igår köpte hon en ansiktmask som skulle kladdas på direkt imorse..

Klädd i min nya tjusiga pyjamaströja slänger jag mig nu i soffan och håller kväll..
(Ps. Pyjamas som bär ett fint budskap måste man ju bara älska, eller hur?)
Runt halsen hänger mitt silverhjärta, och länkat i mitt hjärta hänger två mindre silverhjärtan, Felicia och Fideli <3

Nu är vi på väg hem igen. Sitter i bilen och funderar på vad jag köpt. Eeh.. doftljus, rengöringsmedel.. pyjamas.. ölkorvar. Och en massa annat smått mög som jag inte ens minns. Nu är ju visserligen doftljus och ölkorv MYCKET viktigt, så jag ska inte gnälla. Doftljus och ölkorv är typ.. en del av min personlighet skulle jag vilja säga. Ja. En annan del av min personlighet verkar vara en jävla materialist, och DET pratar vi inte högt om. Det går dåligt ihop med bohemen inom mig.

.. är lite mindre nöjd däremot!

Lillasyster Smilla är glad att få komma till Ge-kås!

http://mobil.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16129693.ab

Jag mår illa när jag läser det här. Vill ta hem hela världens ungar och ösa kärlek över dom. En vacker dag i framtiden ska vi ha fosterbarn.

Han gick nämligen med på att köra till Ullared idag. Så dit är vi på väg nu!

Ha, jag grejade den där inställningen. Som jag kan! Första bilden får bli denna, en ledsen liten clown ;)

Dåligt bloggande på mig igår. Spenderade hela dagen hos lillasyster. Hon och jag och ungarna. Full rulle! Det är mysigt. Jag gillar tanken på att här är vi med våra döttrar, det kunde man inte tro för några år sen!
Tänk när hon och jag bodde tillsammans. Vi hade en helt underbar tid och jag är så glad att jag den där sommardagen såg lappen där det stod "Lägenhet uthyres". Världens finaste lägenhet med högt i tak, stora gamla dörrar och fina fönster. Vi funkade så bra ihop, aldrig nåt tjafs om vad som skulle göras. (Kvinnor är bäst!) En riktigt bra kombination får jag säga. Vi hade inte ens nån dator, och nån frågade en gång "Vad gjorde ni egentligen utan dator?" Tja, vi umgicks!
På helgerna var det såklart fest och ja, hela livet var ju faktiskt en enda fest på den tiden. En kväll räknade vi till 35 personer, i vår lilla tvåa. Då var det nästan bokstavligt talat klackarna i taket. Jag ångrar inte en sekund, tvärtom är jag så himla tacksam för den tiden, som utan tvekan är en av de bästa tiderna i mitt liv!

Det funkade (uppenbarligen) Räckte med att logga ut, och sen logga in igen.

"Tänk på att inlägget måste ha rubrik" Ja, jo.. Det går inte bra för mig alltså. Inte alls bra faktiskt.

Det bästa när ens sambo jobbar kväll: sätta sig i soffan, stänga av ljudet på tv'n, smälla upp ett glas iskall coca cola och läsa en bra bok. Att vara ensam när man VILL vara det, är något jag verkligen älskar.

Efter många om och men sover nu barnen. Ikväll var det Fideli som totalvägrade sömn. Inga sura miner, hon var bara väldigt väldigt pigg (Jag måste ha dom piggaste ungarna i världen) Stackars Felicia som ville höra saga, det funkade inte riktigt. Vi hann läsa halva Pettson. Sen ville Fideli klättra i huvudet på oss och käka lite bok.

Vi är bortskämda med att ha farsan hemma, han nattar den lilla och jag den stora. Rörigt när han jobbar sent. Men det rättar ju till sig så fort Fideli blir lite större och får mer tålamod till att ligga och lyssna på saga. Eller ja, ligga stilla överhuvudtaget. I mer än två sekunder.

Och så Felicia, min stora älskade unge.. Som skulle vara så klämkäck och låtsas som att det ju inte gjorde nåt att Fideli var typ megastörig. "Asså den ungen!" sa hon och flinade och skakade på huvudet. Goding!

Ja nu har jag fyndat. Två böcker, ett linne och en tröja. Det här med kläder (och även tallrikar, glas, m.m) är ju såna där grejor som folk kanske inte gärna handlar begagnat. Jag har aldrig brytt mig, jag ger faktiskt blanka fan i vilket, men OM man nu tycker att det är lite äckligt så kan man tänka på det nästa gång man är på restaurang. Där vet man inte vilka som druckit ur glasen, man vet inte hur noga diskade dom är. Likadant med nya kläder, vilken gris som helst kan ha provat dom. (Okej, begagnade underkläder med bromsspår i skulle jag ju inte köpa, även jag har en gräns) Och sen en sak till: på en del mcDonalds-restauranger diskar dom toalettsitsarna i diskmaskinen. Det ni!

Och ja, givetvis tvättar jag dom begagnade kläderna innan användning.

På väg mot Activa för att fynda. Blir säkert nya böcker. Som jag inte har plats med men skitsamma.

Nä nu blir jag snart riktigt förbannad! Jag hittar verkligen inte inställningen till bilderna. Jag har ju två skitviktiga bilder att dela med mig av.
1:a bilden - Mina byxor, ett par nytvättade som jag tog på mig imorse. Sen gav jag Fideli banan. Då var dom inte rena längre. Med den bilden ville jag förmedla att när man är morsa går det inte att vara känslig. Jag ville också förmedla att det ibland är bra att inte ha råd med svindyra byxor, banan ger svåra fläckar.
2:a bilden - En nål till en majblomma som jag hittade i min fläta imorse. Med den bilden ville jag förmedla att.. eh.. att mitt hår är ganska rufsigt och tovigt.

Lilla ungen har äntligen sovit HELA natten = nöjd morsa!

Nu är jag återkommen (höll på att skriva återuppstånden, eeh..) Jag har dock inte fixat den där inställningen men det får ordna sig senare.
Nu till något helt annat. Sa till Dennis att i sommar får vi faktiskt gifta oss. Felicia hörde detta, och sa att hon också ville vara med. "Jag vill ha klänning då, med snöre!" Redan där borde ju Dennis smälta och bara: "Vi gifter oss nu, nu på direkten! In i bilen ungar, vi ska till Las Vegas!" Men ack nej.
Senare satt Felicia och testade en massa skor hon fått av sin kusin, typ 5 storlekar för stora. Ner med foten i en gympadoja och så utbrister hon: "Mamma! Dom här kan jag ha när ni giftar er!"
Mitt hjärta svämmade över.. Vrålade in till Dennis, "åååååh, hörde du vad hon sa?!" Nervöst skratt var det enda jag fick till svar.

Jaja, till sommaren ska iallafall jag gifta mig i en tjusig klänning (självklart sydd av min mamma) och våra ungar ska ha klänningar med snöre och mina systrar ska vara tärnor och grann i håret ska jag vara och kanske jag t.o.m orkar sminka mig och efteråt ska vi ha en kadundrandes brakfest med alla våra nära och kära. Dennis, häng på om du vill!

Jaha, nu låste jag funktionen som gör att man kan ladda upp bilder i bloggen. Gå till inställningar, stod det. Jamen det vore jättebra om det på inställningarna gick att ställa in den där funktionen. Jag tror faktiskt inte att det är jag som är helt kass, jag tror att det är blogg-appen som är skitkass. Jag återkommer!

Ja men det gick ju bra med det förra inlägget. Lite lagom lång rubrik kan man väl säga.