Mormor
Regnet öser ner och på något sätt gör det att jag saknar mormor extra mycket.
Det har gått sju månader och jag har så mycket jag skulle vilja säga. Små vardagliga saker. Berätta om barnen. Vill höra henne skratta när jag berättar om något de hittat på. Finns nog ingen som uppskattade ett enkelt samtal så mycket som mormor. Saknar omtanken och den uppenbara kärleken i hennes röst. Och så alltid; pusspuss, när vi skulle lägga på.
Hon fattas mig, jävlar vad hon fattas mig.
En ny kärlek
Helt plötsligt är jag besatt av tranbärsjuice. Good heaven vad gott!
Inga gröna fingrar
Att påta i trädgården, klippa häcken och rensa ogräs och sådär.. Det ska vara avkopplande sägs det. Lögn säger jag. Tur att man har en 2-åring som snart ska vila middag. Denna morsan tänker slinka med in i sovrummet och vila hon också. Det är avkopplande.
Have kids they said. It will be fun they said.
Barnen ville pärla..
Ledig lördag
Vaknade med en skön känsla. Vi är lediga idag och har ingenting planerat. Jag och Fideli sitter i soffan och skålar in lördagen i kaffe och vatten. Blir en bra dag detta.
Fredagsmys
Ja fredagsmys må vara ett uttjatat ord men jag är svag för det. Barnen är i trädgården och leker, vi lagar mat och dricker en öl. Fan vad jag gillar det.
Kall öl i ett glas jag råkade få med mig från Stockholm
Medelhavsgratäng med oregano & vitlök
Gött å leva
Visst är det skönt att bli äldre? Nu är jag ju inte gammal, bara 28 bast, men ändå. Jag är mycket hellre tjugoåtta än nitton. Det infinner sig ändå något slags lugn. Man bryr sig inte så mycket om hur man "ska" vara. Har inte värsta höga kraven på sig själv.
Jag tycker att livet är jävligt skönt nu. Klart att jag ibland saknar att vara typ nitton år och skita i hela världen och vara full en hel helg, det varken kan eller vill jag ljuga om. Men det är skönare att bara vara nu. Livet är skönare nu.
För att inte låta alltför präktig så vill jag avsluta med att berätta att jag vill pierca mig i naveln. Känns busigt.
För att spä på o-präktigheten lite till så är jag fortfarande förbannat glad för vitt vin och gröna Tuborg. Bara så att ni vet var ni har mig.
Kontrast
Kväll. Tyst och stilla. Det är vid den här tiden jag kommer på en massa supersmarta grejor. Som jag för det mesta har glömt till morgondagen. Men det är skönt på något vis, att låta tankarna flöda och bara vara. Skitsamma om man glömmer, jag tycker det är ren njutning att tänka. Ensam.
Tänk vilken skillnad det är på dagar och kvällar. På dagarna är det så mycket ljud. Så mycket som ska göras att man liksom inte hinner med i sina egna tankar. Bråk, skratt, slagsmål (2-åring och snart-5-åring = livsfarligt och framför allt högljutt), lite mer bråk. Fast alltid puss och kärlek innan saga. Natti natti. Sedan: tystnad. Verkligen en kontrast. Jag gillar det, skillnaden. Skulle inte vilja ha bara tystnad.
Läkarbesök och fynd
Har varit på barnmottagningen med lill-tjolanta. En helt underbar läkare fick vi träffa. Himla skönt när man känner sig så bra bemött. De testade henne för sojaprotein, ärtprotein, mjölk och kvalster. Känns skönt! Tre rör blod tog dom, och hon satt stilla och fint hela tiden. (En mycket förvånad och impad morsa här!) Efteråt blev det en runda på stan. Fyndade varsin mössa på rea till töserna. Nu är jag trött! Att gå i affärer med (mina) barn är rena träningspasset..
Mormor
Jag saknar min mormor så att det värker i bröstet på mig. Jag vet att det finns människor som inte förstår, som tycker att hon var ju gammal och sjuk och gamla människor dör och kanske några t.o.m tänker att det "bara var en mormor".. Jag vet att en del tänker så. Vidriga människor, tänker jag då.
Men kanske är det så att dom själva inte har någon bra relation till sin mormor. Eller så har dom inget hjärta. Jag vet inte. Och det kan kvitta, jag skiter i vilket. Och jag skiter i om någon tycker att jag är fjantig.
För jag håller ändå på att gå sönder av längtan och saknad.
Varenda dag, varje liten stund jag får över för mig själv så tänker jag på mormor. Varenda dag vill jag skrika ut hur mycket jag saknar henne.
Jag känner frustration, jag tror att det är det jag känner iallafall. När man så innerligt gärna vill något men det inte går. Jag vill så gärna ta luren och ringa henne och höra hennes röst. Jag ångrar mig något så djävulskt att jag inte gjorde det oftare.. Och jag blir förbannad på mig själv, för vem tror man att man är egentligen? Här lallar man omkring och tar människor för givet. Som om dom alltid kommer att finnas kvar. Som om allting är föralltid och som om man har nån sorts garanti på livet. Fy fan.
Jag pratar knappt med någon om det för det är så oerhört svårt. Det är dom starkaste, svåraste, mest sorgsna känslorna jag någonsin känt. Och det går bara inte att beskriva. Jag är så arg, ledsen, frustrerad. Jag har ingen mormor längre. Det blir aldrig detsamma igen.
Kreativa!
Idag är vi lediga. Syrran och hennes barn kom med bullar imorse. Vi drog fram pyssellådorna och ja, vad kan man säga? Röra, stök, kaos - och massa kärlek förstås.
Fideli försvann. Fann henne under bordet, hon målade sina fötter och händer.. Jaja, bara att låta kreativiteten flöda..
Syster och barnen
Hej å hå!
Jag undrar när Fideli ska börja sova hela nätter.. Inatt vaknade hon vid 02. Felicia väcktes av det, så båda två fick komma in och ligga hos oss. Allt lugnt, vi somnade om allihop. Men, sen slår dom minsjäl upp ögonen klockan HALV SEX. Klarvakna. Bara till att hoppa upp, starta kaffekokarn och försöka bli människa. Vi får iallafall gjort mycket på morgonen. Har redan hunnit diska, dammsuga och duscha töserna. Nu strax dags för dagis och sen jobb för mig. Godmorgon!
..,
Idag har jag tänkt extra mycket på mormor. Tanken på att hon är borta blir mer och mer påtaglig. Det är en kvävande känsla. Den kan nästan liknas vid panik. Min barndom är slut. Det har den ju varit länge men nu känns den så definitivt slut. Hon som har varit en så stor del av min barndom finns inte längre. Det är faktiskt som dom säger, ens världsbild rämnar. Mormor dog, och det blir aldrig någonsin som förr igen. I mitt liv har jag alltid haft mormor hos mig, men nu kan jag inte längre prata med henne. Jag kommer aldrig få känna hennes hand i min igen. Det är den bittra, kalla sanningen. Ändå är hon på något sätt så närvarande. Hör hennes röst för mitt inre hela tiden. Ser henne framför mig, känner hennes hand i min. Min älskade mormor.
Det är någon som sjunger för mig när solen har sjunkit i väst, det är någon som nynnar så sakta, de visor jag älskat mest
Imorgon är en sorgens dag.. Då är det hela fjorton år sedan min farbror dog.
Det är också min älskade lilla mormors begravning imorgon.
Förlorade till cancern, båda två.
Jag är alldeles tom ikväll.
Cousins are the first friends we have as children <3
Idag träffade jag min kusin Elin Tjolanta Pompeknicka på en liten fika. Kusiner är bra. Hon är som en vän och en syster i samma paket.
